Man skulle kunna tro att vi efter alla år av framgång blivit vana vid och börjat förvänta oss en pallplats i allt vi gör och ställer upp på. Men inte alls! Vi måste precis som alla andra kämpa och jobba hårt för att ligga på topp! Varje tävling är ny och ett oskrivet blad. I år var Lysekil en sådan tävling. Helt nya båtar och dessutom me dgennaker som ingen av oss i teamet seglat speciellt mycket innan. Vår styrka är ju vanligtvis riktigt starka och snabba länsar med spinnakern så här fick vi verkligen bita i en ny utmaning! Både läskigt och spännande. Eftersom vi vann tävlingen förra året och det dessutom är vår hemmaplan så såg nog många oss som favoriter innan tävlingen. Vi gillar press men här visste vi att vi verkligen skulle få slita som tokar för att leva upp till den förväntan. Så vi valde faktiskt att gå in med det något mer sansade målet att nå pallplats. Även det visade sig inte helt enkelt...

Under veckan som gick i Lysekil blev det tydligt för både oss och publiken att detta med gennaker är något mer komplicerat än man kan tro. Att spelplanen och situationerna förändras på länsen var skoj och egentligen inget vi inte kunde bemästra. Däremot fick vi många gånger problem med båthanteringen vid manövrar så som upp- och nedtagning. Det ser så lätt ut men timingen måste verkligen finnas på plats när genakern är så stor som på Far East 28orna. Som vanligt när något inte funkar perfekt är vi faktiskt (med en klapp på axeln...:-)) grymma på att klura och fundera på vad vi kan göra annorlunda för att få dessa manövrarna att bli lite mindre av ett orosmoment. Så mot slutet av veckan satt de!! Tricket var (något förenklat) att våga släppa tackline fullt innan vi halade in peket, något som vi gjort helt tvärt emot innan. Hur som, så kämpade vi parallellt med att hitta edgefarten på kryssarna. Vi startade bra men kom aldrig riktigt loss. Väldigt frustrerande. Så med dessa lite kämpiga motgångarna såg det faktiskt ganska pyrt ut ett tag att nå pallplats över huvudtaget. Till de flestas förvåning blev vi inte direktkvalade till semifinalen utan fick köra repichargen. Ingen större förvåning för oss som kämpat i båten och känt motgångarna men samtidigt en liten lättnad att få fler matcher i båten innan det blev dags för de tuffare matcherna i slutet av veckan. Så egentligen inget vi stressade upp oss över. Så med tanke på hur formatet var och vår inlärningskurva såg ut visade det sig faktiskt vara riktigt bra! Något vi även fick höra lite konspiratoriska teorier om sedan :-) Men det var inte vår avsikt från början men vi valde att vända det till något positivt! 

Efter repichargen började vi få ordning på grejerna och gick in i seminmed självförtroende. Heja heja! Vi körde all in och slutade till slut på en 3e plats och PALLEN! Vilken känsla! Om vi var nöjda och glada!? Att få stå på pallen oavsett placering är så mycket roligare än att hamna utanför :-) Och vilket hästjobb vi fick göra för att ta oss dit! Inget bananskal direkt utan hårt, metodiskt och målmedvetet arbete under hela tävlingsveckan. Det är hård konkurrens i toppen och marginalerna är små så inget kan tas för givet vilket också är det som gör att vi älskar sporten!

Nu längtar vi till nästa säsong när Far East 28orna komemr till GKSS och vi kan börja nöta manövrar. Vi skall bli farliga i den båten!! :-)

Läs hela inlägget »

Nu är det lite mer än en månad sedan vi seglade VM i Helsingfors Finland. Det har varit en månad många reflektioner, funderingar och tid för mental återhämtning. 

Vi kom till Finland väl förberedda och riktigt taggade på att ta oss an utmaningen att nå pallen och så klart var målet inställt på guldet även i år. Som alltid är motståndet i toppen riktigt tufft och tight så det finns aldrig några garantier utan det gäller att ta match för match och meter för meter. För att nå pallen och guldet gäller det att allt klaffar på det där magiska viset som vi brukar kalla för dans. När vi dansar då är vi livsfarliga!! För att uppnå det tillståndet jobbar vi alla inom teamet på lite olika sätt men gemensamt är att vi alla tar eget ansvar för hur vi laddar, peppar och förbereder oss mentalt och fysiskt inför varje ny dag. Anna och Linnéa börjar tex alltid tävlingsmorgnarna (oavsett om det är VM eller annan serietävling) med 15 min mental pepp från ett program vi jobbat med under en längre tid. Därefter 15 min löpning/rörlighet/yoga/stretch för att känna in kroppen och få fart i allt. En go känsla! 

Känslan i båten kändes helt klart bra. Vi hade kanske lite känslan av att vi hade svårt att hitta rätt i trimmet för att få höjden att kunna utmana riktigt i tighta sistuationer men ändå inget som påverkade oss alltför mycket. Vår stora utmaning visade sig istället vara att läsa banområdet. Det blev en vecka med många skift, puffar, vrid och svårtydda vindar. Mycket hände bara de sista minutrarna innan start så det gällde verkligen att vara klar i tanken och försöka se ur det första trycket låg direkt efter start. Vi kämpade med detta in i det sista. Det var inte lätt helt enkelt!  

Utan allt för mycket spänning så tog vi oss i varje fall till kvartsfinalen utan några större fadäser och vi kände oss ändå som ett starkt team, och som trots svårigheterna att alltid hitta rätt på kryssarna ändå krossade motståndet på länsarna. En väldigt skön känsla att  vi har sådan trygghet i hur vi lägger upp vår taktik och spinnakersegling på länsen och att det mestadels alltid går vägen :-) Väl i kvarten fick den ledande besättningen, brittiskan McGregor välja motstånd, och till vår förvåning valde hon oss. Utan att lägga allt för mycket tankevärksamhet på varför just vi blev valda då vi låg på andra plats och det fanns i våra ögon svagare team i kvarten så gick vi in med inställningen att hon skulle övervinnas och att vi skulle fram. Det blev utan tveckan regattans mest utmanande race med extremt många situationer och riktigt häftig match racing med kollisioner, brouchande båtar, straff och spännande slag- och gippdueller. Ingen av oss hade tänkt att ge sig! Men dessvärre fick vi tillslut erkänna oss besegrade. Det var med små marginaler men sådana är spelets regler och det fanns inget vi kunde göra. Man vinner eller man förlorar i match racing. Det finns inget mellanting. 

Känslan i båten efter detta var total tomhet. De tuffa matcherna hade fullständigt tömt oss på alla energi och sorgen över att se guldchansen försvinna var tuff. Det är svårt att nu i efterhand förstå vad som på riktigt hände för det är så olikt vårt mentalt starka team men luften och kraften gick ur. Hur mycket vi än försökte så hittade vi inte tillbaka och det mesta i vårt vägval gick fel när vi sen gick vidare in i matchen om bronset. Vi hade helt enkelt slutat dansa. Vi kämpade på men det var på något sätt bara motgång! Vi slutade på en riktigt mentalt jobbig 4e plats. Egentligen inget att skämmas över.  4a i världen!! Men det beror förstås på vilka förväntningar man går in med och vi hade helt klart högre. Men, men... Det var mycket känslor och för att vara helt ärliga bröt vi ihop på riktigt denna gången och även nu med distans så har det varit svårt att förstå vad som verkligen hände. Men inga motgångar som inte för något gott med sig! Många lärdommar tar vi med oss och ett jäkla revansch sug nu när Lysekil Womens Match närmar sig om bara några dagar! Vi kommer tillbaka. Var så säkra! För vi ger oss ALDRIG!!!

Läs hela inlägget »

I helgen seglade vi ett senarelagt BMW Spring Cup på vår hemmaklubb, GKSS. Efter att ha lagt mestadelen av vår segling i M32an hittills denna säsongen så var det faktiskt riktigt skoj att få komma tillbaka till våra kära DS37or. De är verkligen skojiga kölbåtar så det kändes faktiskt lite vemodigt att samtidigt veta att det kan ha varit sista gången vi satte oss i båtarna då de snart skall bytas ut mot nya båtar. Så vår plan var att njuta av varenda sekund i båtarna och samtidigt verkligen fokusera på att hitta race-modet och rutinerna som vi vill ha på plats under VM om några dagar. Trots att vädret bjöd på en hel del rejäla regnskurar och bra med vind, så att vi var rejält väderbitna vid helgens slut så blev det många härliga stunder på havet. Det kändes som om vi verkligen kom in i modet och hittade rätt i kommunikation, känsla och fokus direkt! Dessutom blev det en hel del spännande situationer med tuffa dueller och en lärdomar. Helt klart en riktigt rolig helg som gav rejäl pepp inför VMet. Vi avslutade helgen med flaggan i topp och lyckades med bragden att få in 12 spikar av 12 möjliga. Heja oss! :-)

Tack GKSS och alla funktionärer för att ni ställer upp och ger oss möjligheten att träna på hemmaplan <3

Läs hela inlägget »

För att få en rolig uppladdning inför VM bestämde vi oss för att delta i ett av kvalen till herrarnas tour. Turlig nog låg kvalet som passade oss bäst i tid inför VM i varma och soliga Kroatien! We like! :-)

Lite nervösa men förväntansfulla åkte VM gänget till Kroatien i slutet av maj för att köra M32 för första gången utan manlig support ombord. Det var dags att för första gången tävla med bara oss i tjejer i teamet! Väldigt spännande!

Det visade sig vara ett vinnande koncept. Vi fick möjlighet att kommunicera på det sättet vi är vana vid, utgå från våra ordinarie uppgifter ombord och känna på riktigt höga pulser och tajta matcher ihop. Till vår lycka lyckades vi även knipa två efterlängtade vinster under helgen :-) Kanske inte ett superresultat i andras ögon men för oss är det en framgång. Vi växer som seglare, vi utmanar oss, vi tänker nytt och vi har superskoj på vägen. 

Kroatien visade sig från sin bästa sida och den lilla staden Porec som kvalet seglades var en supersöt liten by precis vid havet. Lite likt ett gammalt Marstrand (fast kroatiskt) med härlig strandpromenad och uteserveringar. Även fast fokus alltid ligger på segling så är det kan man inte komma ifrån att vi i vårt team gillar att njuta av livet och god mat! Så summa summarum vi njöt av goda livet och lite framgång i M32an! 

Läs hela inlägget »

Sedan några veckor tillbaka är vi i Team Anna stolta ambasadörer för The Perfect World Foundation. The Perfect World Foundation (TPWF) är en svensk ideell oberoende organisation som grundades 2010 för att öka medvetandet, samla in pengar samt agera tillsammans med djur- och naturbevarandeprojekt världen över och sedan förra året fokuserar de även på havet med det senaste projektet Save the Ocean. Projektet syftar i första hand till att belysa och uppmärksamma förstörelsen i våra hav, sprida kunskap och samla in pengar för att fortsätta stötta akuta krisområden. 

Havet är vår arena och självklart kan vi inte annat än brinna för detta projektet. Vi ser dagligen plastpåsar och skräp flyta runt i havet under våra träningspass och tävlingar oavsett var i världen vi befinner oss. Det är både sorgligt och hjärtskärande att se kontrasterna mellan fantastiska paradisstränder, turkosa hav och frisk luft och samtidigt se en plastbit som flyter förbi båten eller fastnar i rodret. Det är svindlande att tänka att havet som producerar nästintill 70% av allt syre, om bara några år kommer bestå av lika mycket plast som fisk. Men det är prognosen om inget görs nu! Så därför har vi i Team Anna valt att med stolthet och entusiasm gå in i detta projektet.

Lite fakta om havet:

  • 8 miljarder kg plast hamnar i havet varje år.
  • År 2050, mer plast än fisk i havet.
  • 70% av vår planet består av hav.
  • 70% av vårt syre produceras i havet.
  • 1.000.000 sjöfåglar dör årligen av plast i havet.
  • 21 miljoner fat olja hamnar årligen i havet (bilar, fabriker, rengöring av tankar).
  • 600.000 fat olja hamnar på grund av olyckor i havet årligen.
  • 60% av världens korallrev är allvarligt hotade och risken är stor att allt är borta inom 30 år.
  • 3,5 miljarder människor livnär sig idag på havet, och om 20 år kan det vara 7 miljarder.
  • 90% minskning av stora fiskar så som svärdfisk och tonfisk under de senaste 10 åren.
  • 100 miljoner hajar dödas varje år huvudsakligen för Hajfenssoppa.


Som ambassadörer till projektet och TPWF kommer vi bidra genom att belysa ämnet när vi reser runt på jordens alla hav, samt även bidra med utauktionering av några roliga och utmannade pass på havet för den som känner sig manad. Detta blir först i samband med TPWFs gala senare i år men vi håller er uppdaterade! :-) Vi hoppas även att du som läser detta vill vara med oss på resan för mindre plast och skräp i havet!

En vanlig syn från båten. Detta var nu senast när vi var i Valencia.

Läs hela inlägget »

Förra torsdagen var det äntligen dags att damma av seglarkläderna och rota fram handskarna för säsongens först träningspass! Glada och förväntansfulla landade vi hela gänget i Valencia runt lunchtid och tog oss snabbt ner till hamnen där vi mötte upp våra M32 coacher Lasse Linger och Patrik Sturesson från Aston Harald. Efter en efterlängtad långlunch i solen med lite genomgång var det dags att sätta fötterna på båten igen. Pirr i magen!! Det är något konstigt med M32 som gör att man alltid känner sig lite nervös och pirrig inför ett pass. Egentligen inte för att den går fort eller för att det är svårt. Men allt är tungt, lite ovant och väldigt annorlunda från den seglingen vi är vana vid. Det är helt enkelt en utmaning att befinna sig på en M32a :-) Men vi älskar det! 

Efter några tuffa pass på havet i både lätt och hårdvind känns det verkligen som om vi har kickat igång säsongen med råge och det känns fantastiskt! De första passen kändes lite trevande men allt eftersom satte sig manövrarna och flowet började infinna sig i båten. Man hittar rätt fotläge för att spjärna emot vid inskotningen, handgreppet går per automatik, man klarar att parera vågorna samtidigt som man springer över nätet, flåset furlarna hittar tempot och vi skrattar som tokar när vi stutsar runt och faller av i saltvattensstänket. 

M32an är utan tveckan den tuffaste och mest fysiska utmaningen vi gett oss på i detta teamet. Vi skall inte sticka under stolen med att vi har svårt att vinna mot killarna vi tränar med. Men vi utvecklas mer än någonsin! Och vi kanske inte vinner racen men ofta tar vi starten, halvinden och kanske till och med första undanvinden. Det gläds vi åt i varje fall! :-) För oss är denna satsningen ett sätt för oss att utvecklas och bli mer kompletta, flexibla och breda seglare än om vi bara hade fortsatt träna kölbåt, som vi oftast tävlar i. Vi vill vara på tå, testa nytt och inspireras och då passar M32an oss perfekt. Oavsett om vi tävlar i andra båtar så hjälper M32an oss att hitta tempot, hålla igång kommunikationen och lära oss nytt. Något vi verkligen kände att vi hade nytta av förra säsongen och som vi har som mål att ta med oss in i även denna säsongen. Det är något visst med att få vara nybörjare tillsammans igen! :-)

Läs hela inlägget »

Efter ett moget övervägande och beslut bestämde vi oss tidigt i januari att ta en längre paus från seglingen än vi gjorde förra säsongen. Egentligen inte så mycket längre än vi brukar men just förra säsongen tog vi ingen vintervila alls, vilket gjorde att den säsongen blev  både extremt lång och intensiv. Definitivt inget vi ångrar, för ett bättre, roligare och mer utvecklande år hade vi inte kunnat drömma om!! Men ändå så har det tagit på krafterna både fysiskt och mentalt. Man kan säga att vissa av oss i gänget varit lite urvridna:-) (Ni vet vi brukar använda ordet wettex när vi tävlar...).

Hur som helst så tog vi på riktigt ett grepp om återhämtningen som vissa av oss behövde och har nu skjutit på årets seglarpremiär till och med slutet på mars då det bär av mot varmare breddgrader för ett intensivt träningsläger i några dagar. Fram tills dess laddar vi om både mentalt och fysiskt.

Trots att återhämtning står på schemat så krestar ändå mycket av vår tid runt seglingen just nu i form av teammöten varje vecka för att planera kommande säsongen och träning, sätta upp mål, sponsormöten, fysträning och allt annat som skall göras i teamet för att få ihop projektet. 

Vi går nu in i vårt fjärde år tillsammas som team och trots att man skulle kunna tro att vi gjort allt man kan göra för att bygga teamet så finns det fortfarande spännande saker att skruva på (vi hittar alltid något... :-)) En av de mer spännande sakerna som skall bli skoj att ta tag i är funderingen vi har haft om att tänka på teamet som ett spindelnät och inte bara som mindre team i teamen (fördäck, brunnen och aktern). Visst låter det spännande?! :-) Tänk vilken utveckling vi kan få om vi kan lära oss att jobba och boosta mer utifrån den tanken! 

En annan grej som också är en av de roligaste grejerna är fysträningen och crossfiten som vi tränar hos vår grymma coach mackanCrossfitgöta. Grymt tuff och utmannande träning som passar perfekt för att bygga upp vår kondis, styrka och explosivitet. Det skall bli spännande att se utvecklingen efter vintens hårda drillning!

Många saker som snurrar i våra huvuden oavsett återhämtning eller inte men ett är säkert och det är att vi har fokus på det vi älskar och vi älskar teamworket, båt under fötterna, utveckling och utmaning!

Läs hela inlägget »

I början av december lyfte planet med Annie, Anna, Karin och Linnéa mot årets sista regatta. Siktet var inställt mot ön St. Thomas som är en del av US Virgin Islands. En riktig västindisk paradis-ö :-)
St Thomas bjöd, som sig bör, på värme sol, turkost hav, lekande delfiner, flygande rockor, söta sköldpaddor och lite svårseglade båtar. Båtarna på St Thomas var som väntat inte i toppskick vilket alltid gör det till en extra liten utmaning att hitta rätt i tekniken. Detta gäller framför allt på fördäck där det lätt strular till det annars. Men upplevde att vi ändå snabbt hittade rätt i båten och det mesta flöt på utan större trassel och fadäser. Däremot hade vi lite svårare att hitta rätt i trimmet och få riktigt bra spätta på kryssen. Vår starka sida var som vanligt länsarna, som verkligen satt som ett smäck denna regattan. Tur var det för de fick rädda oss både en och två gånger! Vi har fått ett bra samspel mellan trimmer och rorsman och lyckas hitta trycken och har lätt för att hitta vinklarna och rätt känsla i båten. Här är, och var vi, oslagbara!! Sån skön känsla! :-) Dock hjälper det inte alltid om man tappar allt för mycket distans kryssarna... 

Efter en medelmåttig RR stod vi återigen mot våra vänner och konkurrenter Team Epic i semifinalen. Denna gången fick vi erkänna oss besegrade efter en seg omgång där vi egentligen inte hade så mycket att sätta emot. De hade en helt annan fart i båten och det märktes helt klart att de kände båtarna bättre än oss. Men skam den som ger sig! För oss är alltid pallen i fokus och som vanligt lyckas vi nita till det när det gäller. Det blev ett svenskmöte mot Sylvan och efter petit final stod vi som 3a på pallen. Underbart!! Känns galet att vi lyckats ta oss till pallplats på alla tävlingar under hela serien! Och att dessutom äntligen få ta emot folkets jubel för serievinsten som vi säkrade redan i Korea var underbart!! 

Så ur ett seglingsperspektiv blev det en lite kämpig regatta som vi till slut efter lite jädrar anama lyckades knyta ihop säcken på. Ur ett rent socialt och njutmässigt perspektiv var det som man kan förvänta sig fantastiskt! Vi bodde i ett eget litet hus med stor altan och pool högt uppe på ett berg med havsutsikt. Vi njöt bara av att vakna till ljuset och grönskan varje morgon och efter regattan passade vi alla på att njuta av lite efterlängtad ledighet i paradiset :-)

Sol, bad och sol, bad på repeat... :-D

Läs hela inlägget »

Det blev 3 veckors extremt välbehövlig vila innan det var dags att packa väskorna igen för den 4e WIMS tävlingen i Busan, Korea. Busan tävlingen är en riktig klassiker i WIMS sammanhang som oftast bjuder på tuffast möjligaste motstånd, svåra vindar, kluriga båtar, spännande Koreamat, massage och första klassigt boende och event. Ett riktigt favoritställe med andra ord! :-) I år var inget undantag och vi fick verkligen kämpa och skruva på havet samtidigt som vi njöt av stämningen och goda nudlar och korean barbecue på land. 

Vi började regattan lite skakigt men hittade formen desto längre in i regattan vi kom. När vi åkte till Korea så visste vi att vi behövde komma som sämst 5a för att säkra den totala serievinsten i WIMS. Att komma 5a på regattan var i sig inget mål utan vi ville så klart som alltid stå på pallen och njuta av pallens sötma :-) Men glädjen när vi tog oss vidare från kvarten till semin efter en tuff duell mot våra vänner och motståndare i USA teamet EPIC racing med Roble vid rodret var ändå oslagbar! Med det var serievinsten säkrad och vi kunde pusta ut några timmar. Vi valde att fira med en het massage a la Korean style. Riktigt nice för våra trötta muskler!
Detta visade sig dock inte vara tillräckligt då vi dessvärre för att vara helt ärliga fick en riktig skitdag dagen efter. Finaldagen bjöd på riktigt kluriga och svåra vindar och tyvärr hittade vi inte riktigt flowet och föll på eget teamarbete som inte riktigt höll ihop i de tuffa och stressiga förhållandena. Riktigt surt för oss som är vana vid att alltid kunna förlita oss på vårt grymma teamarbete! 

MEN som alltid med oss så plockade vi med oss allt det goa, bra och de viktiga lärdomarna vi fick och raderade resten. Förutom sista dagen så seglade vi riktigt bra och starkt i Korea så kändes ändå härligt att kunna njuta av den säkrade serievinsten och blicka framåt mot nästa deltävling på St Thomas en månad senare. 

Läs hela inlägget »

Team Anna med Anna Östling, Annie Wennergren och Linnéa Wennergren vann VM GULD  i Sheboygan, USA efter att de vände 1-2 till 3-2 mot Frankrike. 

Fullständig rapport kommer men innan dess njut av Världsmästarbilder! 

Tusen tack för alla grattis och support under och efter GULDET!!!!!!!!

Läs hela inlägget »

Man skulle kunna tro att vi efter alla år av framgång blivit vana vid och börjat förvänta oss en pallplats i allt vi gör och ställer upp på. Men inte alls! Vi måste precis som alla andra kämpa och jobba hårt för att ligga på topp! Varje tävling är ny och ett oskrivet blad. I år var Lysekil en sådan tävling. Helt nya båtar och dessutom me dgennaker som ingen av oss i teamet seglat speciellt mycket innan. Vår styrka är ju vanligtvis riktigt starka och snabba länsar med spinnakern så här fick vi verkligen bita i en ny utmaning! Både läskigt och spännande. Eftersom vi vann tävlingen förra året och det dessutom är vår hemmaplan så såg nog många oss som favoriter innan tävlingen. Vi gillar press men här visste vi att vi verkligen skulle få slita som tokar för att leva upp till den förväntan. Så vi valde faktiskt att gå in med det något mer sansade målet att nå pallplats. Även det visade sig inte helt enkelt...

Under veckan som gick i Lysekil blev det tydligt för både oss och publiken att detta med gennaker är något mer komplicerat än man kan tro. Att spelplanen och situationerna förändras på länsen var skoj och egentligen inget vi inte kunde bemästra. Däremot fick vi många gånger problem med båthanteringen vid manövrar så som upp- och nedtagning. Det ser så lätt ut men timingen måste verkligen finnas på plats när genakern är så stor som på Far East 28orna. Som vanligt när något inte funkar perfekt är vi faktiskt (med en klapp på axeln...:-)) grymma på att klura och fundera på vad vi kan göra annorlunda för att få dessa manövrarna att bli lite mindre av ett orosmoment. Så mot slutet av veckan satt de!! Tricket var (något förenklat) att våga släppa tackline fullt innan vi halade in peket, något som vi gjort helt tvärt emot innan. Hur som, så kämpade vi parallellt med att hitta edgefarten på kryssarna. Vi startade bra men kom aldrig riktigt loss. Väldigt frustrerande. Så med dessa lite kämpiga motgångarna såg det faktiskt ganska pyrt ut ett tag att nå pallplats över huvudtaget. Till de flestas förvåning blev vi inte direktkvalade till semifinalen utan fick köra repichargen. Ingen större förvåning för oss som kämpat i båten och känt motgångarna men samtidigt en liten lättnad att få fler matcher i båten innan det blev dags för de tuffare matcherna i slutet av veckan. Så egentligen inget vi stressade upp oss över. Så med tanke på hur formatet var och vår inlärningskurva såg ut visade det sig faktiskt vara riktigt bra! Något vi även fick höra lite konspiratoriska teorier om sedan :-) Men det var inte vår avsikt från början men vi valde att vända det till något positivt! 

Efter repichargen började vi få ordning på grejerna och gick in i seminmed självförtroende. Heja heja! Vi körde all in och slutade till slut på en 3e plats och PALLEN! Vilken känsla! Om vi var nöjda och glada!? Att få stå på pallen oavsett placering är så mycket roligare än att hamna utanför :-) Och vilket hästjobb vi fick göra för att ta oss dit! Inget bananskal direkt utan hårt, metodiskt och målmedvetet arbete under hela tävlingsveckan. Det är hård konkurrens i toppen och marginalerna är små så inget kan tas för givet vilket också är det som gör att vi älskar sporten!

Nu längtar vi till nästa säsong när Far East 28orna komemr till GKSS och vi kan börja nöta manövrar. Vi skall bli farliga i den båten!! :-)

Läs hela inlägget »

Nu är det lite mer än en månad sedan vi seglade VM i Helsingfors Finland. Det har varit en månad många reflektioner, funderingar och tid för mental återhämtning. 

Vi kom till Finland väl förberedda och riktigt taggade på att ta oss an utmaningen att nå pallen och så klart var målet inställt på guldet även i år. Som alltid är motståndet i toppen riktigt tufft och tight så det finns aldrig några garantier utan det gäller att ta match för match och meter för meter. För att nå pallen och guldet gäller det att allt klaffar på det där magiska viset som vi brukar kalla för dans. När vi dansar då är vi livsfarliga!! För att uppnå det tillståndet jobbar vi alla inom teamet på lite olika sätt men gemensamt är att vi alla tar eget ansvar för hur vi laddar, peppar och förbereder oss mentalt och fysiskt inför varje ny dag. Anna och Linnéa börjar tex alltid tävlingsmorgnarna (oavsett om det är VM eller annan serietävling) med 15 min mental pepp från ett program vi jobbat med under en längre tid. Därefter 15 min löpning/rörlighet/yoga/stretch för att känna in kroppen och få fart i allt. En go känsla! 

Känslan i båten kändes helt klart bra. Vi hade kanske lite känslan av att vi hade svårt att hitta rätt i trimmet för att få höjden att kunna utmana riktigt i tighta sistuationer men ändå inget som påverkade oss alltför mycket. Vår stora utmaning visade sig istället vara att läsa banområdet. Det blev en vecka med många skift, puffar, vrid och svårtydda vindar. Mycket hände bara de sista minutrarna innan start så det gällde verkligen att vara klar i tanken och försöka se ur det första trycket låg direkt efter start. Vi kämpade med detta in i det sista. Det var inte lätt helt enkelt!  

Utan allt för mycket spänning så tog vi oss i varje fall till kvartsfinalen utan några större fadäser och vi kände oss ändå som ett starkt team, och som trots svårigheterna att alltid hitta rätt på kryssarna ändå krossade motståndet på länsarna. En väldigt skön känsla att  vi har sådan trygghet i hur vi lägger upp vår taktik och spinnakersegling på länsen och att det mestadels alltid går vägen :-) Väl i kvarten fick den ledande besättningen, brittiskan McGregor välja motstånd, och till vår förvåning valde hon oss. Utan att lägga allt för mycket tankevärksamhet på varför just vi blev valda då vi låg på andra plats och det fanns i våra ögon svagare team i kvarten så gick vi in med inställningen att hon skulle övervinnas och att vi skulle fram. Det blev utan tveckan regattans mest utmanande race med extremt många situationer och riktigt häftig match racing med kollisioner, brouchande båtar, straff och spännande slag- och gippdueller. Ingen av oss hade tänkt att ge sig! Men dessvärre fick vi tillslut erkänna oss besegrade. Det var med små marginaler men sådana är spelets regler och det fanns inget vi kunde göra. Man vinner eller man förlorar i match racing. Det finns inget mellanting. 

Känslan i båten efter detta var total tomhet. De tuffa matcherna hade fullständigt tömt oss på alla energi och sorgen över att se guldchansen försvinna var tuff. Det är svårt att nu i efterhand förstå vad som på riktigt hände för det är så olikt vårt mentalt starka team men luften och kraften gick ur. Hur mycket vi än försökte så hittade vi inte tillbaka och det mesta i vårt vägval gick fel när vi sen gick vidare in i matchen om bronset. Vi hade helt enkelt slutat dansa. Vi kämpade på men det var på något sätt bara motgång! Vi slutade på en riktigt mentalt jobbig 4e plats. Egentligen inget att skämmas över.  4a i världen!! Men det beror förstås på vilka förväntningar man går in med och vi hade helt klart högre. Men, men... Det var mycket känslor och för att vara helt ärliga bröt vi ihop på riktigt denna gången och även nu med distans så har det varit svårt att förstå vad som verkligen hände. Men inga motgångar som inte för något gott med sig! Många lärdommar tar vi med oss och ett jäkla revansch sug nu när Lysekil Womens Match närmar sig om bara några dagar! Vi kommer tillbaka. Var så säkra! För vi ger oss ALDRIG!!!

Läs hela inlägget »

I helgen seglade vi ett senarelagt BMW Spring Cup på vår hemmaklubb, GKSS. Efter att ha lagt mestadelen av vår segling i M32an hittills denna säsongen så var det faktiskt riktigt skoj att få komma tillbaka till våra kära DS37or. De är verkligen skojiga kölbåtar så det kändes faktiskt lite vemodigt att samtidigt veta att det kan ha varit sista gången vi satte oss i båtarna då de snart skall bytas ut mot nya båtar. Så vår plan var att njuta av varenda sekund i båtarna och samtidigt verkligen fokusera på att hitta race-modet och rutinerna som vi vill ha på plats under VM om några dagar. Trots att vädret bjöd på en hel del rejäla regnskurar och bra med vind, så att vi var rejält väderbitna vid helgens slut så blev det många härliga stunder på havet. Det kändes som om vi verkligen kom in i modet och hittade rätt i kommunikation, känsla och fokus direkt! Dessutom blev det en hel del spännande situationer med tuffa dueller och en lärdomar. Helt klart en riktigt rolig helg som gav rejäl pepp inför VMet. Vi avslutade helgen med flaggan i topp och lyckades med bragden att få in 12 spikar av 12 möjliga. Heja oss! :-)

Tack GKSS och alla funktionärer för att ni ställer upp och ger oss möjligheten att träna på hemmaplan <3

Läs hela inlägget »

För att få en rolig uppladdning inför VM bestämde vi oss för att delta i ett av kvalen till herrarnas tour. Turlig nog låg kvalet som passade oss bäst i tid inför VM i varma och soliga Kroatien! We like! :-)

Lite nervösa men förväntansfulla åkte VM gänget till Kroatien i slutet av maj för att köra M32 för första gången utan manlig support ombord. Det var dags att för första gången tävla med bara oss i tjejer i teamet! Väldigt spännande!

Det visade sig vara ett vinnande koncept. Vi fick möjlighet att kommunicera på det sättet vi är vana vid, utgå från våra ordinarie uppgifter ombord och känna på riktigt höga pulser och tajta matcher ihop. Till vår lycka lyckades vi även knipa två efterlängtade vinster under helgen :-) Kanske inte ett superresultat i andras ögon men för oss är det en framgång. Vi växer som seglare, vi utmanar oss, vi tänker nytt och vi har superskoj på vägen. 

Kroatien visade sig från sin bästa sida och den lilla staden Porec som kvalet seglades var en supersöt liten by precis vid havet. Lite likt ett gammalt Marstrand (fast kroatiskt) med härlig strandpromenad och uteserveringar. Även fast fokus alltid ligger på segling så är det kan man inte komma ifrån att vi i vårt team gillar att njuta av livet och god mat! Så summa summarum vi njöt av goda livet och lite framgång i M32an! 

Läs hela inlägget »

Sedan några veckor tillbaka är vi i Team Anna stolta ambasadörer för The Perfect World Foundation. The Perfect World Foundation (TPWF) är en svensk ideell oberoende organisation som grundades 2010 för att öka medvetandet, samla in pengar samt agera tillsammans med djur- och naturbevarandeprojekt världen över och sedan förra året fokuserar de även på havet med det senaste projektet Save the Ocean. Projektet syftar i första hand till att belysa och uppmärksamma förstörelsen i våra hav, sprida kunskap och samla in pengar för att fortsätta stötta akuta krisområden. 

Havet är vår arena och självklart kan vi inte annat än brinna för detta projektet. Vi ser dagligen plastpåsar och skräp flyta runt i havet under våra träningspass och tävlingar oavsett var i världen vi befinner oss. Det är både sorgligt och hjärtskärande att se kontrasterna mellan fantastiska paradisstränder, turkosa hav och frisk luft och samtidigt se en plastbit som flyter förbi båten eller fastnar i rodret. Det är svindlande att tänka att havet som producerar nästintill 70% av allt syre, om bara några år kommer bestå av lika mycket plast som fisk. Men det är prognosen om inget görs nu! Så därför har vi i Team Anna valt att med stolthet och entusiasm gå in i detta projektet.

Lite fakta om havet:

  • 8 miljarder kg plast hamnar i havet varje år.
  • År 2050, mer plast än fisk i havet.
  • 70% av vår planet består av hav.
  • 70% av vårt syre produceras i havet.
  • 1.000.000 sjöfåglar dör årligen av plast i havet.
  • 21 miljoner fat olja hamnar årligen i havet (bilar, fabriker, rengöring av tankar).
  • 600.000 fat olja hamnar på grund av olyckor i havet årligen.
  • 60% av världens korallrev är allvarligt hotade och risken är stor att allt är borta inom 30 år.
  • 3,5 miljarder människor livnär sig idag på havet, och om 20 år kan det vara 7 miljarder.
  • 90% minskning av stora fiskar så som svärdfisk och tonfisk under de senaste 10 åren.
  • 100 miljoner hajar dödas varje år huvudsakligen för Hajfenssoppa.


Som ambassadörer till projektet och TPWF kommer vi bidra genom att belysa ämnet när vi reser runt på jordens alla hav, samt även bidra med utauktionering av några roliga och utmannade pass på havet för den som känner sig manad. Detta blir först i samband med TPWFs gala senare i år men vi håller er uppdaterade! :-) Vi hoppas även att du som läser detta vill vara med oss på resan för mindre plast och skräp i havet!

En vanlig syn från båten. Detta var nu senast när vi var i Valencia.

Läs hela inlägget »