Fartproblem i paradiset

Vi bytte ett seglingsparadis mot ett annat. Träningskvällar i Göteborg när våren kommit är nästan det bästa vi vet. Men Sani Cup i Grekland har nog seglat in på vår listas första plats. Ett nystartat event som hade allt. Sani Resort är lite av en låtsas värld. En värld som folk checkar in i under en vecka och glömmer alla sina bekymmer, det var i alla fall så ägarna vi lärt känna beskriver sitt ställe. Vi checkade glatt in i torsdags och välkomnades med champagne och fina rum. Dock blev det inte en helt bekymmerslös vistelse. Vårt stora problem under denna 3 dagars regattan stavas Grafaelo. Vår kära båt som vi kämpade med i 9 av 12 race. En båt som vi på avslutningspartyt förstod var helt utskrattad av alla teamen under hela regattan. Vi kämpade och kämpade med fartproblem och intervjuade alla andra seglare om hur de fick fart i Plateau 25an. Slutsatsen är att vi lärt oss sjukt mycket men att det är hemskt att gå lågt och långsamt.

 Vad händer i teamet när båten går långsamt? Vi försökte allt, hela tiden. Det gjorde att vi tappade andra viktiga delar. Allt fokus för oss alla hamnade på trim och styrning och det ledde till att vi gick på låg mer än vi brukar och när vi väl fick till en tight läns mot teamet som tillslut tog bronset så missade vi matchracingtaktiken. Självförtroendet dalade och vinsterna uteblev. Vår stora lärdom är att det är okej att lägga energi på att lösa fartproblemet men mycket tidigare låta trim ”ta över problemet” och se till att de övriga rollerna ombord funkar. Om storskot måste fokusera 100% på storen och inte hinner med taktiken så måste taktiken läggas ut på någon annan ombord.  Vi tappade det vi vet att vi kan bara för att allt fokus hamnade på trimmet hela tiden. Det skojiga i kråksången är att vi har så sjukt kul ihop. Det är nästan så man undrar hur det går till, hur kan man skratta och njuta så mycket av att vara iväg även fast allt går emot i det man faktiskt är där för. På något vis så finns inte utrymme för att deppa ihop när man har två tvillingar, en Anka och Vanja runt sig om dagarna. Det är tackvare detta som vi kör på år efter år, det blir som en drog. Går liksom inte att sluta.

 Med flera nya erfarenheter, väldigt mycket revanschlust och många nya grekiska seglarvänner är vi redo att ta oss an nästa tävling redan nu i helgen. 10 team möts i GKSS i Volvo Spring Cup för att tävla om två platser till Stena Match Cup Sweden. Vi är superglada att vi fick ett wildcard och inbjudan trots obefintlig ranking i openklassen för att jag var gravid förra året och stod över alla opentävlingar. Nu är vi tillbaka och redo för att utmana killarna i vår älsklingsbåt. Det har varit mycket strul i vår med sjukdomar, skador, och okomplett team men på lördag och söndag står vi på startlinjen med vårt dreamteam. Den goa känslan kommer göra oss farliga!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln