Äntligen, finally, YES!

Så avslutade vi Lysekil Women´s Match 2016. Äntligen högst upp på pallen.
 
Vilken vecka det blev. Storm, regn, kallt och alldeles underbart! Vad hände, varför vann vi och vad tar vi med oss. Tänkte jag skulle försöka beskriva veckan både för mig själv och för er.
 
Som traditionen bjuder (sedan förra året) så checkade vi in i Von Brömsens fina hus precis vid Havetshus och banområdet. Detta året med en tydligare plan av att hålla våran bubbla intakt. Lysekil Womens Match är underbart på många sätt men det är också den tävlingen vi blir mest splittrade och flest folk drar i oss. Åker vi till en annan del av världen är det vi i vårt lilla team i vått och torrt, mindre folk runt om, mindre press och färre happenings. Vi älskar Lysekil just på grund av allt som händer och att vi får vara stjärnor =) för en vecka. Men just i år bestämde vi ändå för att hålla våra dörrar mer stängda än innan. Att vara lite mer bara vi och låta oss fokusera på prestationen på vattnet och inte sväva iväg med allt skoj som händer runt omkring.
 
Grundomgången, allt från storm och väntan till superföre med sol och mellanvindar. Vi seglade bra. Inte felfritt men det flöt ändå på. Vi hade kul! Sista racen i grundomgången blir alltid svårare. Man går från att ha mött alla lägre rankade team till att möta toppen. Vi hade inte vår bästa eftermiddag och tappade mot både Camilla och Stephanie. Slutade på 7 poäng och halkade till 4e plats i en tie med Lotte och Stephanie. Camilla i ledning och med möjlighet att välja motståndare framigenom tävlingen. Lite småsura på våra misstag men ändå fokuserade på att det är nu i kvarten det börjar på riktigt.
 
Fokus på oss
En stor skillnad i år var självvalt och det var hur vi 100% fokuserade på oss själva. Vi ägnade inte en sekund till att bry oss om de andra, vem som segla bra, oj dom slog det teamet och sånt… Allt fokus låg inåt på oss. Vad kan jag göra, hur ska vi ha det, hur ska vi lösa våra situationer och vår utmaning. Det var på riktigt inte viktigt vem vi mötte. Här har vi hittat en styrka. Vi ödslade inte en sekund på de andra.
 
Kvart och semi
Nu började vi dansa. Vi kallar det så när allt flyter och vi gör allt ombord som en enhet. Alla samarbeten sitter, det känns enkelt. Flow. Vi seglade snabbt och rätt. Varenda match man kör är egentligen lika svår att vinna men ibland går tiden bara så är man före, gör ett bra val och drar ifrån lite till. Så kändes det hela vägen fram till finalen. Vi vet hur vi ska trimma DS båten i hårdvind och vi gick svinfort. Skulle kunna kännas för bra för att vara sant men vi fokuserade hela tiden inåt, vad gör vi, vart ska vi och vi gör det ihop så vi blev aldrig nöjda trots kross och 3-0 i både kvart och semi.
 
Finalen
Samma känsla i finalen. Vi vann första racet med en halv läns. Båtbyte och reducerat schema till först till 2 poäng på grund av tidsbrist. Race två, direkt efter start, kändes annorlunda. Ingen kanonstart men ändå tajt, men inte någon go känsla i båten fartmässigt. Kämpade som dårar för att hålla jämt med amerikanskorna. Jämt race men dom vann. Ett race kvar. Jobbigt att erkänna att båten är seg, men det är den. Okej vi behöver ta starten och plocka fram allt vi har. Fortsätter jobba på båtfarten. Jämn match men tappar på lite skitsaker som kommer i och med stressen över båtfarten. Rundar precis bakom amerikanskorna vid bottenmärket efter en superfin läns. Bättre fart runt märket men i stressen så hamnar vi precis i lä i stället för bakom så vi kan slå… Tappar meter. Fasen, lugn och ro, fokusera på rätt saker nu. Vi ligger efter vid andra kryssmärket, lite väl långt efter. Fasen det är inte sant. Nä det är inte sant, hon ska inte få komma och ta vår vinst. Börjar lova, hon blir stressad och går med upp. Vi täcker henne något och lägger en perfekt gipp, hon gippar med i skitvinden, gött tjänar några meter. Fortsätter skita dom för styrbord och innan vi glider för långt fram och fastnar ovanför henne så gippar vi igen. Vi gillar högern in mot land. Hon kan inte gå med, kommer inte ihåg om hon gjorde det ändå och sedan gick tillbaka igen eller gick på. Vi hade nu knaprat in mer. Puffen kommer på vår sida och hon går mot andra hållet. Gött detta känns bra, det är fördel på linjen vid vår sida också. När det är 6-7 båtlängder kvar vet jag att vi har det. Vi låg framför, såg det tydligt. Började bubbla i hela magen. Shit va sjukt, vi kommer vinna! Sedan går tiden långsamt, står typ still. Herregud varför kommer aldrig flaggan, shit nu är hon också nära linjen. Fasen det här blir photo finish ändå…. Vi är blå. Kom igen blå flaggan! YEEEEEESSSSSSS!!!!!!!!!! Blir tom och helt överlycklig. Tittar på berget! Finally – YES!
 
Ett mål vi haft så länge är äntligen uppnått. På torsdag ses vi och går igenom alla goa bitar vi vill ha med oss när vi åker på VM. Tror det kommer handla om fokus på vårt, glädje, slappna av och segla lekfullt. Teamarbete är vår stora styrka och jag är så tacksam över att få analysera ihop med 6 riktigt grymma idrottstjejer. Längtar efter att sitta på planet till Chicago och läsa vår gemensamma sammanfattning och boosta självförtroendet med all pepp som vi ger varandra. Tillsammans vinner vi igen!
 
/Anna

Foto: Mats Lindgren

Foto: Mats Lindgren

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln