loading...

2015


 

Wettex x6


"Orkar knappt lyfta ett finger här hemma. Lagt in en tvätt i maskinen och lyckades laga lite lunch. Men i övrigt går jag mest runt och irrar. Huvudet är tomt men ändå fullt. Vi läste vad Björn Hansen skrev efter Marstrand och han förklarade att han kände sig som en urvriden wettex trasa. Vi pratade om det innan Lysekil och bestämde oss för att ge allt dag 1 och sedan fortsätta vrida ur oss själva och inte spara på några krafter. Jag måste säga att vi lyckades väldigt bra med det. Jag är helt slut fast på ett härligt sätt."

 Denna texten skrev jag en dag efter Lysekil. Tanken var att den skulle vara längre och innehålla djupare analyser och sedan publiceras på bloggen. Men som ni förstår så hade Wettex inte så mycket energi och hjärnan funkade inte riktigt bra som analysmotor. Så istället blev det återhämtning, lek med Vera, förberedelser för att skola in på dagis och livet rullade på. Dagarna gick och orken kom tillbaka. Så här är det alltid. Kommer ihåg hur jag kände efter min första säsong som rorsman uppe på den här nivån. Det var 2008 och vi hade fått ett WC till både Marstrand och Lysekil. Förväntningarna och anspänningen var enorm. Nervositeten var nästan löjlig då jag fysiskt mådde illa innan varje start. Efter Lysekil för 7 års sedan var jag helt paj, allt var tomt och jag hade verkligen vridit ur trasan mentalt. Sedan dess har åren tickat på och med tiden kommer rutin. Rutin är bra, oftast. Situationer sätter sig i ryggmärgen, både tribblingar på banan och intervjuer med media – allt känns enklare och kostar inte riktigt lika mycket energi som det gjorde då. Men risken med rutin och tid är att allt känns gjort. Kanske anstränger man sig inte riktigt lika mycket längre. Kanske är det en självsäkerhet som tillslut fäller en. Efter VM i år kände jag lite så. Jag åkte till VM med ett lugn och en otrolig glädje men kanske med facit i hand med lite för lite anspänning. Jag presterade redan 2007, utan att knappt kunna gippa lyckades vi slå många av världens bästa tjejer och tillslut ta emot silvermedaljen på Marstrand. Varför? Många anledningar men en var att jag ville så mycket, gick på adrenalin och bara gjorde. Jag har kommit på att detta är otroligt viktigt för att jag ska prestera. Jag måste ha puls, se allvaret i stunden, älska det jag gör och vilja vinna. Jag kan inte åka till en tävling för skoj skull och känna mig lugn. Då har jag som beslutsfattare och rorsman inte det där lilla extra som jag verkligen behöver för att vinna. Min rutin har hjälpt mig att slippa kräkas innan race men jag vet nu efter denna sommaren att jag måste upp i en anspänningsnivå och känna pressen på ett gott sätt för att få till det där sista som gör skillnad. Så därför blev Wettex en bra målbild för Lysekil. Vi gick all in i allt och sparade inte på något. Rutiner med morgonfys, bra mat, mycket sömn, smarta samlingar, allt ihop med coach Ronnie. Och det viktigaste av allt. En tydlig plan i starten och sedan bara dribbla. Det funkade nästan hela vägen. Vi seglade stundtals i flow i semin mot Camilla. Det kändes som det ska kännas. Vi har alltid sjukt roliga och bra finaler mot danskorna. Ibland är det i finalen och ibland i kvart eller semi. Oavsett så är det alltid lika utmanande och båda teamen älskar det.

 
Nu har vi med oss 2 resultat efter sommaren från tävlingar där vi hade hoppats på mer. Båda gångerna stoppade av danskorna. Av med hatten för deras team. Jag är rätt säker på att det är deras höga lägsta nivå som gör att de slår oss. Vi är stundtals högt uppe och seglar bättre än deras högsta nivå men närimellan trillar vi ner för långt och tappar bort oss själva när det blir nya förutsättningar med andra vindar och segelbyten. Här kommer rutinen in. En del kanske tycker att vi har seglat i hur många år som helst. Det har vi kanske också. Var och en. Men inte tillsammans och inte på en matchracingbana. Som team är vi långt mycket bättre nu än för 2 år sedan då vi började ihop. Nu är fler ögon uppe och blickar ut över banan, fler situationer känns igen och viktigast av allt vi börjar lära känna varandra på det djupa plan som behövs för att vinna tillsammans. Nu vet alla att Anna behöver en tydlig plan i starten, hon behöver ha pulsen uppe och hon behöver känna sig som en kobra. Känns bra att jag själv vet detta efter sommaren. Så trots att jag börjar samla på mig en hel del rutin så lär jag mig saker på varje tävling. Sommarens lärdom som har mer med den mentala inställningen att göra är peppande och utvecklingen som är framåt och uppåt efter varje tävling gör att jag vill göra detta om och om igen.

Tack för alla hejarop och flaggor som vajat på klipporna i sommar, ni är bäst!
Anna

Läs hela inlägget »

Marstrand och Stena Match Cup kom och gick i en rasande fart! Vilket event och vilken arena! Med några dagars distans till racen och tävlingen så är ett säkert - vi skall tillbaka!!

Resultatmässigt blev inte tävlingen någon succé för oss men trots uteblivna 1:or i listan så kommer vi därifrån med massor av inspiration och glädje. Racen i Marstrand mot killeliten bjöd på mycket frustration, aha-upplevelser, tuffa slagdueller, riktigt tajta starter, skratt, gråt och en hel del nervspänningar för både oss och publiken. Vi kan enkelt summera veckan med att motståndet på herr-touren är stenhårt och att det sällan begås misstag i toppen. Startar man inte framför är det riktigt svårt att ta sig förbi och med all erfarenhet och kunskap som finns i fältet kände vi att vi skulle vara nöjda om vi kom ut jämnt från starten. Trots det tuffa motstånde tyckte vi att det kändes riktigt bra i båten och fick många klappar på axeln från våra konkurrenter för motståndet vi bjöd upp till. Tyvärr räckte det inte hela vägen i ett enda race trots att vi vid flera tillfällen ledde och dominerade. Vi behöver helt enkelt leda oftare mot detta motståndet för att börja leverera poäng. Däremot gav nästintill alla racen oss mängder av aha-upplevelser och inspiration till manövrar, teknik, taktik och regelsituationer som vi nu tar vidare in i dam-touren! Vi är mästare på att plocka fram utvecklingspotentialen i allt vi gör och det skall vi fortsätta med för att nästa år verkligen ge killarna en riktigt match på en av världens bästa seglings arenor - Marstrand! För oss är utvecklingen hela tiden i fokus och för att ha ett högt tempo i utvecklingen måste vi fortsätta utmana oss mot killarna. För oss var detta bara början...

Lyssna på Annas och teamets tankar från Stena Match Cup i filmen!

Läs hela inlägget »

I veckan släpptes den nya världsrankingen på touren av ISAF och äntligen har vi tagit oss ett steg uppåt på listan. Efter att ha legat på 2:a plats på rankingen under nästan 2 år så har vi klättrat upp till 1:a!!! Hur stort är inte det!? Det är första gången för alla i teamet förutom för vår rutinerade Annika som har gjort det tidigare. :)  

Läs hela inlägget »

Äntligen satt det, samarbetet, farten, skiften, starterna. Vi knöt ihop vår lilla säck som under våren varit lite jobbig med skador och sjukdomar. Efter Grekland hade vi en dipp som varade i två dagar. Längre än så hann vi inte deppa för redan på nästa träningspass kändes allt så sjukt bra. Vi var äntligen alla ombord igen, på rätt position. Glädjen och fokuset kändes direkt och självförtroendet var tillbaka på en sekund. Så när vi registrerade oss i lördags kl 8.00 för att segla Volvo Spring Cup var det ett gäng glada och spralliga brudar som förväntasfullt såg fram emot en spännande helg. Egentligen var Spring Cup bara en bonus i vårt schema, vi hade inte riktigt räknat med en inbjudan då vi ligger dåligt till på Open rankingen. Men GKSS valde att bjuda in 2 tjejteam via Wildcard, tusen tack för det säger vi nu =) Efter en hel Round Robin med 9 race och 8 vinster så var vi redo för semi. En avgörande semifinal där platsen till Stena Match Cup Sweden stod på spel. Vi seglade övertygande i första racet, lite sämre i race 2 men ett staff på dom gjorde att vi vann med 2-0. Det kändes lite jobbigt i hjärtat när vi där med slog ut Team Accure. Men sådana är spelets regler och nu har vi ännu en grymt rolig bonus regatta i årets tävlingskalender. Vi har saknat Marstrand och älskar att segla där så v 27 hoppas vi på allt stöd vi kan få, det lär behövas. Det kommer bli tufft men vi ska ge allt. Finalen i söndags som vi seglade mot Rasmus Wiltoft från Danmark var riktigt bra, kommer vi upp i den nivån på Marstrand då kommer vi kunna utmana flera av teamen på herrtouren. Det bästa av allt är att Marstrand kommer vara bästa uppladdningen för VM i Danmark som vi kör veckan efter. Förhoppningen är att boostas med massa hejarop, inspireras av herrarna och tillsammans ha en sjukt rolig vecka!! 

Tack till Fabian Bengtsson för bilderna!

Läs hela inlägget »

Vi bytte ett seglingsparadis mot ett annat. Träningskvällar i Göteborg när våren kommit är nästan det bästa vi vet. Men Sani Cup i Grekland har nog seglat in på vår listas första plats. Ett nystartat event som hade allt. Sani Resort är lite av en låtsas värld. En värld som folk checkar in i under en vecka och glömmer alla sina bekymmer, det var i alla fall så ägarna vi lärt känna beskriver sitt ställe. Vi checkade glatt in i torsdags och välkomnades med champagne och fina rum. Dock blev det inte en helt bekymmerslös vistelse. Vårt stora problem under denna 3 dagars regattan stavas Grafaelo. Vår kära båt som vi kämpade med i 9 av 12 race. En båt som vi på avslutningspartyt förstod var helt utskrattad av alla teamen under hela regattan. Vi kämpade och kämpade med fartproblem och intervjuade alla andra seglare om hur de fick fart i Plateau 25an. Slutsatsen är att vi lärt oss sjukt mycket men att det är hemskt att gå lågt och långsamt.

 Vad händer i teamet när båten går långsamt? Vi försökte allt, hela tiden. Det gjorde att vi tappade andra viktiga delar. Allt fokus för oss alla hamnade på trim och styrning och det ledde till att vi gick på låg mer än vi brukar och när vi väl fick till en tight läns mot teamet som tillslut tog bronset så missade vi matchracingtaktiken. Självförtroendet dalade och vinsterna uteblev. Vår stora lärdom är att det är okej att lägga energi på att lösa fartproblemet men mycket tidigare låta trim ”ta över problemet” och se till att de övriga rollerna ombord funkar. Om storskot måste fokusera 100% på storen och inte hinner med taktiken så måste taktiken läggas ut på någon annan ombord.  Vi tappade det vi vet att vi kan bara för att allt fokus hamnade på trimmet hela tiden. Det skojiga i kråksången är att vi har så sjukt kul ihop. Det är nästan så man undrar hur det går till, hur kan man skratta och njuta så mycket av att vara iväg även fast allt går emot i det man faktiskt är där för. På något vis så finns inte utrymme för att deppa ihop när man har två tvillingar, en Anka och Vanja runt sig om dagarna. Det är tackvare detta som vi kör på år efter år, det blir som en drog. Går liksom inte att sluta.

 Med flera nya erfarenheter, väldigt mycket revanschlust och många nya grekiska seglarvänner är vi redo att ta oss an nästa tävling redan nu i helgen. 10 team möts i GKSS i Volvo Spring Cup för att tävla om två platser till Stena Match Cup Sweden. Vi är superglada att vi fick ett wildcard och inbjudan trots obefintlig ranking i openklassen för att jag var gravid förra året och stod över alla opentävlingar. Nu är vi tillbaka och redo för att utmana killarna i vår älsklingsbåt. Det har varit mycket strul i vår med sjukdomar, skador, och okomplett team men på lördag och söndag står vi på startlinjen med vårt dreamteam. Den goa känslan kommer göra oss farliga!

Läs hela inlägget »

Långt ifrån en mjukstart blev det kan vi väl säga. Iskyla och hårdvind gjorde att vi fick en kall men trots allt väldigt go start på säsongen. 

När vädret med 2 grader och 13 m/s är så ruggigt så många stänger dörren om sig och myser inne i värmen en helg som denna så ifrågasätter kanske en del vad nyttan är med att ge sig ut på vattnet och starta säsongen redan. Men trots fingrar som domnar och händer som knappt kan greppa tamparna så är vi sjukt nöjda med vår kickoff. Att hamna rakt in i hårdvind efter vinteruppehållet är helt klart bästa sättet att rosta av sig. Med planen att gå ut med revad stor och fock och att köra slag för att ”få båt under fötterna” så tog det inte lång tid ute på vattnet innan spinnakern hissades trots att Annie var sjuk och Ankan fick hjälp av våra supertrimmers uppe på fördäck i ett rullande system. Ett av våra stora mål under året är att öka vår flexibilitet så att vi kan prestera på topp oavsett konstellation och båt. Vägen dit är att rotera mycket mer inom teamet och att segla fler olika båttyper på träning. Tanken var kanske inte att första passet köra fördäck för Vanja Lundberg men efter helgen skattar hon passen till en 9 på skalan 1-10 när det gäller nöjdhet. ”Att få utmana sig själv och inte starta i safezone var såå peppande. För att hamna på en 10 så kanske jag skulle satt mina mål mer efter att jag var tvingad att köra olika positioner.” 

Nytt för oss i år är vårt sätt att strukturera passen. Vi har en tydlig agenda och vi har ett nytt internt coachsystem. Syftet är att jobba mer på individnivå och säkerställa att alla jobbar tydligt mot sina egna mål under passen. Det är så lätt att sätta mål innan säsongen men det luriga är att på riktigt jobba på rätt sätt för att nå dom och att under säsongen inte glömma vart man vill. Nu använder vi varandra två och två där vi ställer frågor till varandra. Innan har vi varit väldigt bra på att komma med förbättringsförslag till varandra (i all välmening och med intentionen på att få båten att gå snabbare såklart) men nu ska vi testa att titta mer på sig själv och fundera på förbättringar hos sig själv både när det gäller teknik, struktur och relationer. Känns redan som att vi fått med oss massa bra saker tack vare detta trots att passen hittills varit korta, kalla och lite ringrostiga. Nästan löjligt hur taggade vi är, vi tror på vår plan som vi jobbat fram under vintern och vi vet att vi var långt ifrån vår absoluta topp förra året. Var ska detta sluta??!! 

Tack till Ronnie för hjälpen i helgen och om någon såg oss förföljda av en kameraman så säger vi bara to be continued…. =)

Goa o glada tjejer efter ett intensivt pass i iskylan! :-)
Läs hela inlägget »

Vår sponsor Sail Racing har teamat upp med Oracle för att skapa deras seglarkläder inför den ärorika tävlingen Americas Cup. Oracle är vinnare av förra 2013 års Americas Cup och de tränar för fullt nu för att kunna behålla pokalen. Seglarna kommer själva få vara med och ta fram kollektionen. Oracles skeppare James Spithill säger “The first impression is very positive and I think it’s to our benefit that our sailors are assisting with the design of what we will end up wearing on the race boat over the next two years”. Läs mer om hela satsningen och samarbetet inne på Sail Racings hemsida. Stort grattis säger vi i Team Anna till Sail Racing. Vi ser fram emot att se resultatet!!

Läs hela inlägget »
Etiketter: sponsorer

Åh underbara morgon…..

 Jag fick en ny bok i födelsedagspresent. Yoga Girl av Rachel Brathen, en cool svenska som är bosatt på Aruba. Hon har en miljon följare på Instagram (vi har en bit kvar =)) och hon håller yogaklasser och retreats över hela världen. Hon börjar sin morgon med varmt vatten med citron och en stund yoga. För vissa kanske yogan kan verka flummig och du kanske ifrågasätter alla tips om att leva livet i balans genom att andas på en gummimatta?! Jag tror att man ska pyssla med det man tycker är skoj och det man märker att man mår bra av.

Seglingen är mitt kall och ombord på båten blir jag verkligen glad. Av tjejerna, av tävlingsmomentet och att vara ute och andas frisk luft. Men det är inte alltid seglingen är enkel. Det är ofta ett dilemma att få tiden att räcka till. Sällan man kommer helt utvilad, mätt och fokuserad till ett pass i Långedrag. Oftare så att jag är någon minut sen, pratat med någon i telefon på vägen i bilen, letar efter nyckeln till matchracing boden och småspringer ut till båten med en macka i handen (måste ju ändå värma upp så att springa är ju inte helt dumt…) 2015 har jag två stora mål. Ett av dom är att öka min träningsproduktivitet. Jag har inte all tid i världen, särskilt inte nu med lilla Vera i mitt liv. Jag vill bli bäst i världen och jag vet att vi kan, om vi tränar smart. Det handlar om att göra en ännu bättre plan för varje pass, att ha ett mål för mig själv för varje gång jag går ut på havet så jag kan se min utveckling och mäta mitt resultat. Jag ska avsätta tid tydligare och använda tiden i bilen till att fundera på dagens övningar och hur jag vill vara ombord. Det gäller att planera i tid och ha tydliga rutiner innan varje pass. Jag mår som bäst när jag har tid att blanda mina goa smoothies och matsäcken är packad så jag kan fylla på med energi direkt efter träningen. Då känner jag mig proffsig och då mår såklart kroppen också mycket bättre. Det är inte lätt att alltid få ihop det precis så som man önskar och det gör inte så mycket om det blir fel ibland. Men en sak som gör att det oftare blir rätt är faktiskt min yoga. 

 För 2 månader sedan började jag att yoga med hjälp av Yogobe (världens bästa Anna Reynold på MILK som hjälpt oss med hemsida, logga och PR idéer har startat en Yogasite som ni måste testa). Man väljer pass utifrån hur man känner sig, finns allt från 5 min till 90 min, avslappning eller yoga för löpare, svåra teknikklasser eller nybörjaryoga. You name it. Tryck på play och följ instruktören. Vi kom hem för en vecka sedan från semester på Bali. Där körde jag yoga varje morgon innan Sebbe och Vera vaknade. Så himla bra! Efter passet, även fast jag ibland bara kör 15 min så känner jag mig pigg, rak i ryggen, lugn och glad. Det är konstigt för hur många jobbiga tankar som än finns i huvudet innan yogan så är dom alltid helt borta efter. Det var samma här om dagen hemma. Grått, regn, Vera sov dåligt, saknar Bali, hur ska vi bli världens bästa team? Alltid tankar i huvudet på morgonen. Fick 30 min när Vera och Sebbe åt frukost och körde ett asjobbigt pass på mattan. Ont överallt i början men efter några minuter så kunde jag göra riktigt coola vridningar och kände mig nästan vig =) Efter passet satt jag några minuter. Rätt tom i huvudet för en gång skull, sedan kom jag på världens bästa idéer (handlar om teamet så jag håller det för mig själv) men när jag satt där blev jag så sjukt glad. Tänk att man kan välja att själv hur man vill må många gånger. Jag kom på att jag kan visst välja, jag kan förändra och göra saker och ting bättre.

Tillbaka till Yoga Girl på Aruba. Tänk att hon liksom jag får leva det liv vi själva vill. Någon kanske tycker hon är pretto som supersnygg kan yoga på en surfbräda och har tid att blanda gröna drinkar. Jag blir tvärtom bara inspirerad. Även fast min morgon inte är så himla harmonisk ofta. Önska jag kunde göra en kopp te och börja varje morgon på mattan men i morse kastade Vera gröt och jag har inget grönt hemma att blanda i den gröna drinken men skit samma. Jag kan lova er att någon gång idag ska jag yoga. Jag mår bra av det. Så mitt recept för att bli världens bästa rorsman i år är att yoga för att bli glad, komma på bra idéer och få tid att slappna av. Med stor sannolikhet kommer ni se mig springa till båten om några veckor när säsongen drar igång, hur mycket jag än vill så vet jag att jag inte är bäst på allt =) Men när 5-minutaren går – då ska jag vara bäst!

 
Namasté
Anna

Läs hela inlägget »

Igår hade vi den stora äran att ta emot Jan Stenbecks Minnespokal under KSSS klubbmöte! Det är inte varje dag man vinner en vandringspokal och det är något speciellt med att få lov att sätta sitt namn på en pokal som sedan kommer vandra vidare till andra framgångsrika seglare.

Vi är jättetacksamma och stolta över att få ta emot utmärkelsen för teamets prestationer 2014 och känner att vi har en enorm energi inför vår fortsatta satsning säsong 2015. Vi hoppas också att uppmärksamheten leder till att match racing för damer fortsätter att utvecklas, och att fler tjejer och kvinnor framöver kan satsa på match racing. Vi är mitt uppe i en spännande resa och nu blickar vi framåt mot den kommande säsongen. Tusen tack för att ni finns med oss!!

Läs hela inlägget »

I tisdags var två av våra super teammedlemmar Annika och Karin på Båtmässan i Göteborg och pratade på stora scenen. Där pratade de om resan mot att bli bäst i världen, glädjen i att verkligen nå hela vägen fram och vad det är som gjort att vi verkligen lyckats. 

Vi har ju under de senaste åren jobbat väldigt intensivt, inte bara på havet, utan även på land med att bilda och skapa världens bästa team och det är med stor glädje som vi kan blicka tillbaka på vår resa och se att våra ansträngningar verkligen har gett resultat. Efter endast ett par år tillsammans så växer vi och utvecklas hela tiden. Det är som ni kan förstå är en riktigt spännande resa! Vi är sju tjejer som skall samsas i samma båt mot ett gemensamt mål, om att bli bäst i världen, men med helt olika bakgrunder, erfarenheter och livssituationer. Så det är minst sagt en tuff utmaning men som vi alla har tagit oss an med enorm glädje och motivation. Utan fokus på glädjen hade vi troligtvis inte haft en chans att närma oss toppen! 

Annika och Karin gjorde hur som helst ett stålande jobb på stora scenen och delade med sig av delar från vårt framgångsrecept där vi som team ständigt försöker vara lösningsorienterade, positivt peppande, fokusera på utvecklingen och samtidigt bygga varandras styrkor. Vad vi lyckats utläsa från responsen så var det överlag ett riktigt roligt och lyckat framträdande. Go, go, go Annika, Karin och Team Anna!

Läs hela inlägget »
Så var det dags. Efter långa förberedelser och ungefär 900 meddelande senare i vår "whats up" kom äntligen den stora dagen. Lite smånervösa och väldigt tjusiga trippade vi in på Sky Bar Café vid Globen. Alla nominerade var inbjudna till en speciell fördrink med Prins Carl Philip, Fröken Sofia, Statsministern och annat finfint folk. Vi dividerade fram och tillbaka hur vida vi kunde be Prinsen om att posera med oss framför kameran. Tog bara några sekunder innan vi kom fram till att detta kan vara vårt enda tillfälle så nu kör vi!! Prisen var supertrevlig (inte för att det var förvånande) och Sofia var väldigt mingelslipad redan. Vi har en bit kvar (fast Annie och Linnéa lärde oss andra hur man posar på riktigt, bra att veta!). Kanske smattrade inte blixtarna på röda mattan lika mycket som när Sarah Sjöström gick in men det kändes ändå väldigt trevligt att möta festen på ett så glamoröst sätt. Nya # som Seglarförbundet kör är #allaharendröm, kanske är inte smattrande blixtar vår dröm men vi konstaterade direkt att vår högsta dröm "att vinna allt" ute på matchracingbanan kommer ge oss fler inbjudningar till trevliga tillställningar som bonus. Och när det är januari, kallt och seglingen känns långt borta är det en perfekt sysselsättning att änga sig åt har vi nu konstaterat! Fler galor åt folket!  
Läs hela inlägget »

I morgon är det dags!!! Då ska de höga klackarna och allt blingbling på. Vi lovar att uppdatera med bilder. 16.00 startar det med VVIP (very very important person) mingel med Prins Carl Philip.

Hur man värmer upp inför en gala är olika i teamet. Vissa springer hysteriskt runt i Stockholm och letar klänning och andra är hemma på västkusten iklädd supervarm våtdräkt. SurfKarin håller ställningen åt oss på havet! Känns bra att vi har lite verklighetsförankring i teamet mitt i alla festförberedelser =)

By the way, vi blev 8 i Jerringpriset!! TUSEN TACK till alla ni som röstat på oss. Vi är såå glada för allt stöd och alla fina ord! KRAM från oss

Läs hela inlägget »

2015


 

Wettex x6


"Orkar knappt lyfta ett finger här hemma. Lagt in en tvätt i maskinen och lyckades laga lite lunch. Men i övrigt går jag mest runt och irrar. Huvudet är tomt men ändå fullt. Vi läste vad Björn Hansen skrev efter Marstrand och han förklarade att han kände sig som en urvriden wettex trasa. Vi pratade om det innan Lysekil och bestämde oss för att ge allt dag 1 och sedan fortsätta vrida ur oss själva och inte spara på några krafter. Jag måste säga att vi lyckades väldigt bra med det. Jag är helt slut fast på ett härligt sätt."

 Denna texten skrev jag en dag efter Lysekil. Tanken var att den skulle vara längre och innehålla djupare analyser och sedan publiceras på bloggen. Men som ni förstår så hade Wettex inte så mycket energi och hjärnan funkade inte riktigt bra som analysmotor. Så istället blev det återhämtning, lek med Vera, förberedelser för att skola in på dagis och livet rullade på. Dagarna gick och orken kom tillbaka. Så här är det alltid. Kommer ihåg hur jag kände efter min första säsong som rorsman uppe på den här nivån. Det var 2008 och vi hade fått ett WC till både Marstrand och Lysekil. Förväntningarna och anspänningen var enorm. Nervositeten var nästan löjlig då jag fysiskt mådde illa innan varje start. Efter Lysekil för 7 års sedan var jag helt paj, allt var tomt och jag hade verkligen vridit ur trasan mentalt. Sedan dess har åren tickat på och med tiden kommer rutin. Rutin är bra, oftast. Situationer sätter sig i ryggmärgen, både tribblingar på banan och intervjuer med media – allt känns enklare och kostar inte riktigt lika mycket energi som det gjorde då. Men risken med rutin och tid är att allt känns gjort. Kanske anstränger man sig inte riktigt lika mycket längre. Kanske är det en självsäkerhet som tillslut fäller en. Efter VM i år kände jag lite så. Jag åkte till VM med ett lugn och en otrolig glädje men kanske med facit i hand med lite för lite anspänning. Jag presterade redan 2007, utan att knappt kunna gippa lyckades vi slå många av världens bästa tjejer och tillslut ta emot silvermedaljen på Marstrand. Varför? Många anledningar men en var att jag ville så mycket, gick på adrenalin och bara gjorde. Jag har kommit på att detta är otroligt viktigt för att jag ska prestera. Jag måste ha puls, se allvaret i stunden, älska det jag gör och vilja vinna. Jag kan inte åka till en tävling för skoj skull och känna mig lugn. Då har jag som beslutsfattare och rorsman inte det där lilla extra som jag verkligen behöver för att vinna. Min rutin har hjälpt mig att slippa kräkas innan race men jag vet nu efter denna sommaren att jag måste upp i en anspänningsnivå och känna pressen på ett gott sätt för att få till det där sista som gör skillnad. Så därför blev Wettex en bra målbild för Lysekil. Vi gick all in i allt och sparade inte på något. Rutiner med morgonfys, bra mat, mycket sömn, smarta samlingar, allt ihop med coach Ronnie. Och det viktigaste av allt. En tydlig plan i starten och sedan bara dribbla. Det funkade nästan hela vägen. Vi seglade stundtals i flow i semin mot Camilla. Det kändes som det ska kännas. Vi har alltid sjukt roliga och bra finaler mot danskorna. Ibland är det i finalen och ibland i kvart eller semi. Oavsett så är det alltid lika utmanande och båda teamen älskar det.

 
Nu har vi med oss 2 resultat efter sommaren från tävlingar där vi hade hoppats på mer. Båda gångerna stoppade av danskorna. Av med hatten för deras team. Jag är rätt säker på att det är deras höga lägsta nivå som gör att de slår oss. Vi är stundtals högt uppe och seglar bättre än deras högsta nivå men närimellan trillar vi ner för långt och tappar bort oss själva när det blir nya förutsättningar med andra vindar och segelbyten. Här kommer rutinen in. En del kanske tycker att vi har seglat i hur många år som helst. Det har vi kanske också. Var och en. Men inte tillsammans och inte på en matchracingbana. Som team är vi långt mycket bättre nu än för 2 år sedan då vi började ihop. Nu är fler ögon uppe och blickar ut över banan, fler situationer känns igen och viktigast av allt vi börjar lära känna varandra på det djupa plan som behövs för att vinna tillsammans. Nu vet alla att Anna behöver en tydlig plan i starten, hon behöver ha pulsen uppe och hon behöver känna sig som en kobra. Känns bra att jag själv vet detta efter sommaren. Så trots att jag börjar samla på mig en hel del rutin så lär jag mig saker på varje tävling. Sommarens lärdom som har mer med den mentala inställningen att göra är peppande och utvecklingen som är framåt och uppåt efter varje tävling gör att jag vill göra detta om och om igen.

Tack för alla hejarop och flaggor som vajat på klipporna i sommar, ni är bäst!
Anna

Läs hela inlägget »

Marstrand och Stena Match Cup kom och gick i en rasande fart! Vilket event och vilken arena! Med några dagars distans till racen och tävlingen så är ett säkert - vi skall tillbaka!!

Resultatmässigt blev inte tävlingen någon succé för oss men trots uteblivna 1:or i listan så kommer vi därifrån med massor av inspiration och glädje. Racen i Marstrand mot killeliten bjöd på mycket frustration, aha-upplevelser, tuffa slagdueller, riktigt tajta starter, skratt, gråt och en hel del nervspänningar för både oss och publiken. Vi kan enkelt summera veckan med att motståndet på herr-touren är stenhårt och att det sällan begås misstag i toppen. Startar man inte framför är det riktigt svårt att ta sig förbi och med all erfarenhet och kunskap som finns i fältet kände vi att vi skulle vara nöjda om vi kom ut jämnt från starten. Trots det tuffa motstånde tyckte vi att det kändes riktigt bra i båten och fick många klappar på axeln från våra konkurrenter för motståndet vi bjöd upp till. Tyvärr räckte det inte hela vägen i ett enda race trots att vi vid flera tillfällen ledde och dominerade. Vi behöver helt enkelt leda oftare mot detta motståndet för att börja leverera poäng. Däremot gav nästintill alla racen oss mängder av aha-upplevelser och inspiration till manövrar, teknik, taktik och regelsituationer som vi nu tar vidare in i dam-touren! Vi är mästare på att plocka fram utvecklingspotentialen i allt vi gör och det skall vi fortsätta med för att nästa år verkligen ge killarna en riktigt match på en av världens bästa seglings arenor - Marstrand! För oss är utvecklingen hela tiden i fokus och för att ha ett högt tempo i utvecklingen måste vi fortsätta utmana oss mot killarna. För oss var detta bara början...

Lyssna på Annas och teamets tankar från Stena Match Cup i filmen!

Läs hela inlägget »

I veckan släpptes den nya världsrankingen på touren av ISAF och äntligen har vi tagit oss ett steg uppåt på listan. Efter att ha legat på 2:a plats på rankingen under nästan 2 år så har vi klättrat upp till 1:a!!! Hur stort är inte det!? Det är första gången för alla i teamet förutom för vår rutinerade Annika som har gjort det tidigare. :)  

Läs hela inlägget »

Äntligen satt det, samarbetet, farten, skiften, starterna. Vi knöt ihop vår lilla säck som under våren varit lite jobbig med skador och sjukdomar. Efter Grekland hade vi en dipp som varade i två dagar. Längre än så hann vi inte deppa för redan på nästa träningspass kändes allt så sjukt bra. Vi var äntligen alla ombord igen, på rätt position. Glädjen och fokuset kändes direkt och självförtroendet var tillbaka på en sekund. Så när vi registrerade oss i lördags kl 8.00 för att segla Volvo Spring Cup var det ett gäng glada och spralliga brudar som förväntasfullt såg fram emot en spännande helg. Egentligen var Spring Cup bara en bonus i vårt schema, vi hade inte riktigt räknat med en inbjudan då vi ligger dåligt till på Open rankingen. Men GKSS valde att bjuda in 2 tjejteam via Wildcard, tusen tack för det säger vi nu =) Efter en hel Round Robin med 9 race och 8 vinster så var vi redo för semi. En avgörande semifinal där platsen till Stena Match Cup Sweden stod på spel. Vi seglade övertygande i första racet, lite sämre i race 2 men ett staff på dom gjorde att vi vann med 2-0. Det kändes lite jobbigt i hjärtat när vi där med slog ut Team Accure. Men sådana är spelets regler och nu har vi ännu en grymt rolig bonus regatta i årets tävlingskalender. Vi har saknat Marstrand och älskar att segla där så v 27 hoppas vi på allt stöd vi kan få, det lär behövas. Det kommer bli tufft men vi ska ge allt. Finalen i söndags som vi seglade mot Rasmus Wiltoft från Danmark var riktigt bra, kommer vi upp i den nivån på Marstrand då kommer vi kunna utmana flera av teamen på herrtouren. Det bästa av allt är att Marstrand kommer vara bästa uppladdningen för VM i Danmark som vi kör veckan efter. Förhoppningen är att boostas med massa hejarop, inspireras av herrarna och tillsammans ha en sjukt rolig vecka!! 

Tack till Fabian Bengtsson för bilderna!

Läs hela inlägget »

Vi bytte ett seglingsparadis mot ett annat. Träningskvällar i Göteborg när våren kommit är nästan det bästa vi vet. Men Sani Cup i Grekland har nog seglat in på vår listas första plats. Ett nystartat event som hade allt. Sani Resort är lite av en låtsas värld. En värld som folk checkar in i under en vecka och glömmer alla sina bekymmer, det var i alla fall så ägarna vi lärt känna beskriver sitt ställe. Vi checkade glatt in i torsdags och välkomnades med champagne och fina rum. Dock blev det inte en helt bekymmerslös vistelse. Vårt stora problem under denna 3 dagars regattan stavas Grafaelo. Vår kära båt som vi kämpade med i 9 av 12 race. En båt som vi på avslutningspartyt förstod var helt utskrattad av alla teamen under hela regattan. Vi kämpade och kämpade med fartproblem och intervjuade alla andra seglare om hur de fick fart i Plateau 25an. Slutsatsen är att vi lärt oss sjukt mycket men att det är hemskt att gå lågt och långsamt.

 Vad händer i teamet när båten går långsamt? Vi försökte allt, hela tiden. Det gjorde att vi tappade andra viktiga delar. Allt fokus för oss alla hamnade på trim och styrning och det ledde till att vi gick på låg mer än vi brukar och när vi väl fick till en tight läns mot teamet som tillslut tog bronset så missade vi matchracingtaktiken. Självförtroendet dalade och vinsterna uteblev. Vår stora lärdom är att det är okej att lägga energi på att lösa fartproblemet men mycket tidigare låta trim ”ta över problemet” och se till att de övriga rollerna ombord funkar. Om storskot måste fokusera 100% på storen och inte hinner med taktiken så måste taktiken läggas ut på någon annan ombord.  Vi tappade det vi vet att vi kan bara för att allt fokus hamnade på trimmet hela tiden. Det skojiga i kråksången är att vi har så sjukt kul ihop. Det är nästan så man undrar hur det går till, hur kan man skratta och njuta så mycket av att vara iväg även fast allt går emot i det man faktiskt är där för. På något vis så finns inte utrymme för att deppa ihop när man har två tvillingar, en Anka och Vanja runt sig om dagarna. Det är tackvare detta som vi kör på år efter år, det blir som en drog. Går liksom inte att sluta.

 Med flera nya erfarenheter, väldigt mycket revanschlust och många nya grekiska seglarvänner är vi redo att ta oss an nästa tävling redan nu i helgen. 10 team möts i GKSS i Volvo Spring Cup för att tävla om två platser till Stena Match Cup Sweden. Vi är superglada att vi fick ett wildcard och inbjudan trots obefintlig ranking i openklassen för att jag var gravid förra året och stod över alla opentävlingar. Nu är vi tillbaka och redo för att utmana killarna i vår älsklingsbåt. Det har varit mycket strul i vår med sjukdomar, skador, och okomplett team men på lördag och söndag står vi på startlinjen med vårt dreamteam. Den goa känslan kommer göra oss farliga!

Läs hela inlägget »

Långt ifrån en mjukstart blev det kan vi väl säga. Iskyla och hårdvind gjorde att vi fick en kall men trots allt väldigt go start på säsongen. 

När vädret med 2 grader och 13 m/s är så ruggigt så många stänger dörren om sig och myser inne i värmen en helg som denna så ifrågasätter kanske en del vad nyttan är med att ge sig ut på vattnet och starta säsongen redan. Men trots fingrar som domnar och händer som knappt kan greppa tamparna så är vi sjukt nöjda med vår kickoff. Att hamna rakt in i hårdvind efter vinteruppehållet är helt klart bästa sättet att rosta av sig. Med planen att gå ut med revad stor och fock och att köra slag för att ”få båt under fötterna” så tog det inte lång tid ute på vattnet innan spinnakern hissades trots att Annie var sjuk och Ankan fick hjälp av våra supertrimmers uppe på fördäck i ett rullande system. Ett av våra stora mål under året är att öka vår flexibilitet så att vi kan prestera på topp oavsett konstellation och båt. Vägen dit är att rotera mycket mer inom teamet och att segla fler olika båttyper på träning. Tanken var kanske inte att första passet köra fördäck för Vanja Lundberg men efter helgen skattar hon passen till en 9 på skalan 1-10 när det gäller nöjdhet. ”Att få utmana sig själv och inte starta i safezone var såå peppande. För att hamna på en 10 så kanske jag skulle satt mina mål mer efter att jag var tvingad att köra olika positioner.” 

Nytt för oss i år är vårt sätt att strukturera passen. Vi har en tydlig agenda och vi har ett nytt internt coachsystem. Syftet är att jobba mer på individnivå och säkerställa att alla jobbar tydligt mot sina egna mål under passen. Det är så lätt att sätta mål innan säsongen men det luriga är att på riktigt jobba på rätt sätt för att nå dom och att under säsongen inte glömma vart man vill. Nu använder vi varandra två och två där vi ställer frågor till varandra. Innan har vi varit väldigt bra på att komma med förbättringsförslag till varandra (i all välmening och med intentionen på att få båten att gå snabbare såklart) men nu ska vi testa att titta mer på sig själv och fundera på förbättringar hos sig själv både när det gäller teknik, struktur och relationer. Känns redan som att vi fått med oss massa bra saker tack vare detta trots att passen hittills varit korta, kalla och lite ringrostiga. Nästan löjligt hur taggade vi är, vi tror på vår plan som vi jobbat fram under vintern och vi vet att vi var långt ifrån vår absoluta topp förra året. Var ska detta sluta??!! 

Tack till Ronnie för hjälpen i helgen och om någon såg oss förföljda av en kameraman så säger vi bara to be continued…. =)

Goa o glada tjejer efter ett intensivt pass i iskylan! :-)
Läs hela inlägget »

Vår sponsor Sail Racing har teamat upp med Oracle för att skapa deras seglarkläder inför den ärorika tävlingen Americas Cup. Oracle är vinnare av förra 2013 års Americas Cup och de tränar för fullt nu för att kunna behålla pokalen. Seglarna kommer själva få vara med och ta fram kollektionen. Oracles skeppare James Spithill säger “The first impression is very positive and I think it’s to our benefit that our sailors are assisting with the design of what we will end up wearing on the race boat over the next two years”. Läs mer om hela satsningen och samarbetet inne på Sail Racings hemsida. Stort grattis säger vi i Team Anna till Sail Racing. Vi ser fram emot att se resultatet!!

Läs hela inlägget »
Etiketter: sponsorer

Åh underbara morgon…..

 Jag fick en ny bok i födelsedagspresent. Yoga Girl av Rachel Brathen, en cool svenska som är bosatt på Aruba. Hon har en miljon följare på Instagram (vi har en bit kvar =)) och hon håller yogaklasser och retreats över hela världen. Hon börjar sin morgon med varmt vatten med citron och en stund yoga. För vissa kanske yogan kan verka flummig och du kanske ifrågasätter alla tips om att leva livet i balans genom att andas på en gummimatta?! Jag tror att man ska pyssla med det man tycker är skoj och det man märker att man mår bra av.

Seglingen är mitt kall och ombord på båten blir jag verkligen glad. Av tjejerna, av tävlingsmomentet och att vara ute och andas frisk luft. Men det är inte alltid seglingen är enkel. Det är ofta ett dilemma att få tiden att räcka till. Sällan man kommer helt utvilad, mätt och fokuserad till ett pass i Långedrag. Oftare så att jag är någon minut sen, pratat med någon i telefon på vägen i bilen, letar efter nyckeln till matchracing boden och småspringer ut till båten med en macka i handen (måste ju ändå värma upp så att springa är ju inte helt dumt…) 2015 har jag två stora mål. Ett av dom är att öka min träningsproduktivitet. Jag har inte all tid i världen, särskilt inte nu med lilla Vera i mitt liv. Jag vill bli bäst i världen och jag vet att vi kan, om vi tränar smart. Det handlar om att göra en ännu bättre plan för varje pass, att ha ett mål för mig själv för varje gång jag går ut på havet så jag kan se min utveckling och mäta mitt resultat. Jag ska avsätta tid tydligare och använda tiden i bilen till att fundera på dagens övningar och hur jag vill vara ombord. Det gäller att planera i tid och ha tydliga rutiner innan varje pass. Jag mår som bäst när jag har tid att blanda mina goa smoothies och matsäcken är packad så jag kan fylla på med energi direkt efter träningen. Då känner jag mig proffsig och då mår såklart kroppen också mycket bättre. Det är inte lätt att alltid få ihop det precis så som man önskar och det gör inte så mycket om det blir fel ibland. Men en sak som gör att det oftare blir rätt är faktiskt min yoga. 

 För 2 månader sedan började jag att yoga med hjälp av Yogobe (världens bästa Anna Reynold på MILK som hjälpt oss med hemsida, logga och PR idéer har startat en Yogasite som ni måste testa). Man väljer pass utifrån hur man känner sig, finns allt från 5 min till 90 min, avslappning eller yoga för löpare, svåra teknikklasser eller nybörjaryoga. You name it. Tryck på play och följ instruktören. Vi kom hem för en vecka sedan från semester på Bali. Där körde jag yoga varje morgon innan Sebbe och Vera vaknade. Så himla bra! Efter passet, även fast jag ibland bara kör 15 min så känner jag mig pigg, rak i ryggen, lugn och glad. Det är konstigt för hur många jobbiga tankar som än finns i huvudet innan yogan så är dom alltid helt borta efter. Det var samma här om dagen hemma. Grått, regn, Vera sov dåligt, saknar Bali, hur ska vi bli världens bästa team? Alltid tankar i huvudet på morgonen. Fick 30 min när Vera och Sebbe åt frukost och körde ett asjobbigt pass på mattan. Ont överallt i början men efter några minuter så kunde jag göra riktigt coola vridningar och kände mig nästan vig =) Efter passet satt jag några minuter. Rätt tom i huvudet för en gång skull, sedan kom jag på världens bästa idéer (handlar om teamet så jag håller det för mig själv) men när jag satt där blev jag så sjukt glad. Tänk att man kan välja att själv hur man vill må många gånger. Jag kom på att jag kan visst välja, jag kan förändra och göra saker och ting bättre.

Tillbaka till Yoga Girl på Aruba. Tänk att hon liksom jag får leva det liv vi själva vill. Någon kanske tycker hon är pretto som supersnygg kan yoga på en surfbräda och har tid att blanda gröna drinkar. Jag blir tvärtom bara inspirerad. Även fast min morgon inte är så himla harmonisk ofta. Önska jag kunde göra en kopp te och börja varje morgon på mattan men i morse kastade Vera gröt och jag har inget grönt hemma att blanda i den gröna drinken men skit samma. Jag kan lova er att någon gång idag ska jag yoga. Jag mår bra av det. Så mitt recept för att bli världens bästa rorsman i år är att yoga för att bli glad, komma på bra idéer och få tid att slappna av. Med stor sannolikhet kommer ni se mig springa till båten om några veckor när säsongen drar igång, hur mycket jag än vill så vet jag att jag inte är bäst på allt =) Men när 5-minutaren går – då ska jag vara bäst!

 
Namasté
Anna

Läs hela inlägget »

Igår hade vi den stora äran att ta emot Jan Stenbecks Minnespokal under KSSS klubbmöte! Det är inte varje dag man vinner en vandringspokal och det är något speciellt med att få lov att sätta sitt namn på en pokal som sedan kommer vandra vidare till andra framgångsrika seglare.

Vi är jättetacksamma och stolta över att få ta emot utmärkelsen för teamets prestationer 2014 och känner att vi har en enorm energi inför vår fortsatta satsning säsong 2015. Vi hoppas också att uppmärksamheten leder till att match racing för damer fortsätter att utvecklas, och att fler tjejer och kvinnor framöver kan satsa på match racing. Vi är mitt uppe i en spännande resa och nu blickar vi framåt mot den kommande säsongen. Tusen tack för att ni finns med oss!!

Läs hela inlägget »

I tisdags var två av våra super teammedlemmar Annika och Karin på Båtmässan i Göteborg och pratade på stora scenen. Där pratade de om resan mot att bli bäst i världen, glädjen i att verkligen nå hela vägen fram och vad det är som gjort att vi verkligen lyckats. 

Vi har ju under de senaste åren jobbat väldigt intensivt, inte bara på havet, utan även på land med att bilda och skapa världens bästa team och det är med stor glädje som vi kan blicka tillbaka på vår resa och se att våra ansträngningar verkligen har gett resultat. Efter endast ett par år tillsammans så växer vi och utvecklas hela tiden. Det är som ni kan förstå är en riktigt spännande resa! Vi är sju tjejer som skall samsas i samma båt mot ett gemensamt mål, om att bli bäst i världen, men med helt olika bakgrunder, erfarenheter och livssituationer. Så det är minst sagt en tuff utmaning men som vi alla har tagit oss an med enorm glädje och motivation. Utan fokus på glädjen hade vi troligtvis inte haft en chans att närma oss toppen! 

Annika och Karin gjorde hur som helst ett stålande jobb på stora scenen och delade med sig av delar från vårt framgångsrecept där vi som team ständigt försöker vara lösningsorienterade, positivt peppande, fokusera på utvecklingen och samtidigt bygga varandras styrkor. Vad vi lyckats utläsa från responsen så var det överlag ett riktigt roligt och lyckat framträdande. Go, go, go Annika, Karin och Team Anna!

Läs hela inlägget »
Så var det dags. Efter långa förberedelser och ungefär 900 meddelande senare i vår "whats up" kom äntligen den stora dagen. Lite smånervösa och väldigt tjusiga trippade vi in på Sky Bar Café vid Globen. Alla nominerade var inbjudna till en speciell fördrink med Prins Carl Philip, Fröken Sofia, Statsministern och annat finfint folk. Vi dividerade fram och tillbaka hur vida vi kunde be Prinsen om att posera med oss framför kameran. Tog bara några sekunder innan vi kom fram till att detta kan vara vårt enda tillfälle så nu kör vi!! Prisen var supertrevlig (inte för att det var förvånande) och Sofia var väldigt mingelslipad redan. Vi har en bit kvar (fast Annie och Linnéa lärde oss andra hur man posar på riktigt, bra att veta!). Kanske smattrade inte blixtarna på röda mattan lika mycket som när Sarah Sjöström gick in men det kändes ändå väldigt trevligt att möta festen på ett så glamoröst sätt. Nya # som Seglarförbundet kör är #allaharendröm, kanske är inte smattrande blixtar vår dröm men vi konstaterade direkt att vår högsta dröm "att vinna allt" ute på matchracingbanan kommer ge oss fler inbjudningar till trevliga tillställningar som bonus. Och när det är januari, kallt och seglingen känns långt borta är det en perfekt sysselsättning att änga sig åt har vi nu konstaterat! Fler galor åt folket!  
Läs hela inlägget »

I morgon är det dags!!! Då ska de höga klackarna och allt blingbling på. Vi lovar att uppdatera med bilder. 16.00 startar det med VVIP (very very important person) mingel med Prins Carl Philip.

Hur man värmer upp inför en gala är olika i teamet. Vissa springer hysteriskt runt i Stockholm och letar klänning och andra är hemma på västkusten iklädd supervarm våtdräkt. SurfKarin håller ställningen åt oss på havet! Känns bra att vi har lite verklighetsförankring i teamet mitt i alla festförberedelser =)

By the way, vi blev 8 i Jerringpriset!! TUSEN TACK till alla ni som röstat på oss. Vi är såå glada för allt stöd och alla fina ord! KRAM från oss

Läs hela inlägget »