loading...

2015 > 05

Äntligen satt det, samarbetet, farten, skiften, starterna. Vi knöt ihop vår lilla säck som under våren varit lite jobbig med skador och sjukdomar. Efter Grekland hade vi en dipp som varade i två dagar. Längre än så hann vi inte deppa för redan på nästa träningspass kändes allt så sjukt bra. Vi var äntligen alla ombord igen, på rätt position. Glädjen och fokuset kändes direkt och självförtroendet var tillbaka på en sekund. Så när vi registrerade oss i lördags kl 8.00 för att segla Volvo Spring Cup var det ett gäng glada och spralliga brudar som förväntasfullt såg fram emot en spännande helg. Egentligen var Spring Cup bara en bonus i vårt schema, vi hade inte riktigt räknat med en inbjudan då vi ligger dåligt till på Open rankingen. Men GKSS valde att bjuda in 2 tjejteam via Wildcard, tusen tack för det säger vi nu =) Efter en hel Round Robin med 9 race och 8 vinster så var vi redo för semi. En avgörande semifinal där platsen till Stena Match Cup Sweden stod på spel. Vi seglade övertygande i första racet, lite sämre i race 2 men ett staff på dom gjorde att vi vann med 2-0. Det kändes lite jobbigt i hjärtat när vi där med slog ut Team Accure. Men sådana är spelets regler och nu har vi ännu en grymt rolig bonus regatta i årets tävlingskalender. Vi har saknat Marstrand och älskar att segla där så v 27 hoppas vi på allt stöd vi kan få, det lär behövas. Det kommer bli tufft men vi ska ge allt. Finalen i söndags som vi seglade mot Rasmus Wiltoft från Danmark var riktigt bra, kommer vi upp i den nivån på Marstrand då kommer vi kunna utmana flera av teamen på herrtouren. Det bästa av allt är att Marstrand kommer vara bästa uppladdningen för VM i Danmark som vi kör veckan efter. Förhoppningen är att boostas med massa hejarop, inspireras av herrarna och tillsammans ha en sjukt rolig vecka!! 

Tack till Fabian Bengtsson för bilderna!

Läs hela inlägget »

Vi bytte ett seglingsparadis mot ett annat. Träningskvällar i Göteborg när våren kommit är nästan det bästa vi vet. Men Sani Cup i Grekland har nog seglat in på vår listas första plats. Ett nystartat event som hade allt. Sani Resort är lite av en låtsas värld. En värld som folk checkar in i under en vecka och glömmer alla sina bekymmer, det var i alla fall så ägarna vi lärt känna beskriver sitt ställe. Vi checkade glatt in i torsdags och välkomnades med champagne och fina rum. Dock blev det inte en helt bekymmerslös vistelse. Vårt stora problem under denna 3 dagars regattan stavas Grafaelo. Vår kära båt som vi kämpade med i 9 av 12 race. En båt som vi på avslutningspartyt förstod var helt utskrattad av alla teamen under hela regattan. Vi kämpade och kämpade med fartproblem och intervjuade alla andra seglare om hur de fick fart i Plateau 25an. Slutsatsen är att vi lärt oss sjukt mycket men att det är hemskt att gå lågt och långsamt.

 Vad händer i teamet när båten går långsamt? Vi försökte allt, hela tiden. Det gjorde att vi tappade andra viktiga delar. Allt fokus för oss alla hamnade på trim och styrning och det ledde till att vi gick på låg mer än vi brukar och när vi väl fick till en tight läns mot teamet som tillslut tog bronset så missade vi matchracingtaktiken. Självförtroendet dalade och vinsterna uteblev. Vår stora lärdom är att det är okej att lägga energi på att lösa fartproblemet men mycket tidigare låta trim ”ta över problemet” och se till att de övriga rollerna ombord funkar. Om storskot måste fokusera 100% på storen och inte hinner med taktiken så måste taktiken läggas ut på någon annan ombord.  Vi tappade det vi vet att vi kan bara för att allt fokus hamnade på trimmet hela tiden. Det skojiga i kråksången är att vi har så sjukt kul ihop. Det är nästan så man undrar hur det går till, hur kan man skratta och njuta så mycket av att vara iväg även fast allt går emot i det man faktiskt är där för. På något vis så finns inte utrymme för att deppa ihop när man har två tvillingar, en Anka och Vanja runt sig om dagarna. Det är tackvare detta som vi kör på år efter år, det blir som en drog. Går liksom inte att sluta.

 Med flera nya erfarenheter, väldigt mycket revanschlust och många nya grekiska seglarvänner är vi redo att ta oss an nästa tävling redan nu i helgen. 10 team möts i GKSS i Volvo Spring Cup för att tävla om två platser till Stena Match Cup Sweden. Vi är superglada att vi fick ett wildcard och inbjudan trots obefintlig ranking i openklassen för att jag var gravid förra året och stod över alla opentävlingar. Nu är vi tillbaka och redo för att utmana killarna i vår älsklingsbåt. Det har varit mycket strul i vår med sjukdomar, skador, och okomplett team men på lördag och söndag står vi på startlinjen med vårt dreamteam. Den goa känslan kommer göra oss farliga!

Läs hela inlägget »

2015 > 05

Äntligen satt det, samarbetet, farten, skiften, starterna. Vi knöt ihop vår lilla säck som under våren varit lite jobbig med skador och sjukdomar. Efter Grekland hade vi en dipp som varade i två dagar. Längre än så hann vi inte deppa för redan på nästa träningspass kändes allt så sjukt bra. Vi var äntligen alla ombord igen, på rätt position. Glädjen och fokuset kändes direkt och självförtroendet var tillbaka på en sekund. Så när vi registrerade oss i lördags kl 8.00 för att segla Volvo Spring Cup var det ett gäng glada och spralliga brudar som förväntasfullt såg fram emot en spännande helg. Egentligen var Spring Cup bara en bonus i vårt schema, vi hade inte riktigt räknat med en inbjudan då vi ligger dåligt till på Open rankingen. Men GKSS valde att bjuda in 2 tjejteam via Wildcard, tusen tack för det säger vi nu =) Efter en hel Round Robin med 9 race och 8 vinster så var vi redo för semi. En avgörande semifinal där platsen till Stena Match Cup Sweden stod på spel. Vi seglade övertygande i första racet, lite sämre i race 2 men ett staff på dom gjorde att vi vann med 2-0. Det kändes lite jobbigt i hjärtat när vi där med slog ut Team Accure. Men sådana är spelets regler och nu har vi ännu en grymt rolig bonus regatta i årets tävlingskalender. Vi har saknat Marstrand och älskar att segla där så v 27 hoppas vi på allt stöd vi kan få, det lär behövas. Det kommer bli tufft men vi ska ge allt. Finalen i söndags som vi seglade mot Rasmus Wiltoft från Danmark var riktigt bra, kommer vi upp i den nivån på Marstrand då kommer vi kunna utmana flera av teamen på herrtouren. Det bästa av allt är att Marstrand kommer vara bästa uppladdningen för VM i Danmark som vi kör veckan efter. Förhoppningen är att boostas med massa hejarop, inspireras av herrarna och tillsammans ha en sjukt rolig vecka!! 

Tack till Fabian Bengtsson för bilderna!

Läs hela inlägget »

Vi bytte ett seglingsparadis mot ett annat. Träningskvällar i Göteborg när våren kommit är nästan det bästa vi vet. Men Sani Cup i Grekland har nog seglat in på vår listas första plats. Ett nystartat event som hade allt. Sani Resort är lite av en låtsas värld. En värld som folk checkar in i under en vecka och glömmer alla sina bekymmer, det var i alla fall så ägarna vi lärt känna beskriver sitt ställe. Vi checkade glatt in i torsdags och välkomnades med champagne och fina rum. Dock blev det inte en helt bekymmerslös vistelse. Vårt stora problem under denna 3 dagars regattan stavas Grafaelo. Vår kära båt som vi kämpade med i 9 av 12 race. En båt som vi på avslutningspartyt förstod var helt utskrattad av alla teamen under hela regattan. Vi kämpade och kämpade med fartproblem och intervjuade alla andra seglare om hur de fick fart i Plateau 25an. Slutsatsen är att vi lärt oss sjukt mycket men att det är hemskt att gå lågt och långsamt.

 Vad händer i teamet när båten går långsamt? Vi försökte allt, hela tiden. Det gjorde att vi tappade andra viktiga delar. Allt fokus för oss alla hamnade på trim och styrning och det ledde till att vi gick på låg mer än vi brukar och när vi väl fick till en tight läns mot teamet som tillslut tog bronset så missade vi matchracingtaktiken. Självförtroendet dalade och vinsterna uteblev. Vår stora lärdom är att det är okej att lägga energi på att lösa fartproblemet men mycket tidigare låta trim ”ta över problemet” och se till att de övriga rollerna ombord funkar. Om storskot måste fokusera 100% på storen och inte hinner med taktiken så måste taktiken läggas ut på någon annan ombord.  Vi tappade det vi vet att vi kan bara för att allt fokus hamnade på trimmet hela tiden. Det skojiga i kråksången är att vi har så sjukt kul ihop. Det är nästan så man undrar hur det går till, hur kan man skratta och njuta så mycket av att vara iväg även fast allt går emot i det man faktiskt är där för. På något vis så finns inte utrymme för att deppa ihop när man har två tvillingar, en Anka och Vanja runt sig om dagarna. Det är tackvare detta som vi kör på år efter år, det blir som en drog. Går liksom inte att sluta.

 Med flera nya erfarenheter, väldigt mycket revanschlust och många nya grekiska seglarvänner är vi redo att ta oss an nästa tävling redan nu i helgen. 10 team möts i GKSS i Volvo Spring Cup för att tävla om två platser till Stena Match Cup Sweden. Vi är superglada att vi fick ett wildcard och inbjudan trots obefintlig ranking i openklassen för att jag var gravid förra året och stod över alla opentävlingar. Nu är vi tillbaka och redo för att utmana killarna i vår älsklingsbåt. Det har varit mycket strul i vår med sjukdomar, skador, och okomplett team men på lördag och söndag står vi på startlinjen med vårt dreamteam. Den goa känslan kommer göra oss farliga!

Läs hela inlägget »