loading...

2016

Team Anna med Anna Östling, Annie Wennergren och Linnéa Wennergren vann VM GULD  i Sheboygan, USA efter att de vände 1-2 till 3-2 mot Frankrike. 

Fullständig rapport kommer men innan dess njut av Världsmästarbilder! 

Tusen tack för alla grattis och support under och efter GULDET!!!!!!!!

Läs hela inlägget »

Vi är på plats i Sheboygan, 2 timmar norr om Chicago. Superredo för att segla årets Världsmästerskap men också superproffs på att vänta på land. Tydligen rörde gigantiska Lake Michigan om sig själv förra veckan efter att det blåst flera dagar i en viss riktigt så allt kallvatten kom upp till ytan. Så nu känns det som en spökstad med tung dimma över sjön och för oss betyder det inga race. 

Alla teamen går av och an på hamnplan och vi vill ju så klart komma igång. Och på ett sätt har tävlingen redan börjat. Det är en mentaluppladdning som sker nu. Det går inte att vara "på" i onödan och balansen mellan att vara av och inte komma ur våran bubbla är inte helt lätt. Men vi lyckas genom att bestämma oss för att vi lyckas. Vi vet att vi gillar läget lite bättre än alla andra nämligen =) Så Gococo kontoret har idag en filial här i USA, boxen med Sex and the City som fick åka med i bagaget kommer spela en betydande roll i eftermiddag och våra mentalaträningsprogram är viktigare än någonsin. Annars vad kan man göra här i Sheboygan, vi kan fråga Fancluben som var med oss för 2 år sedan men som inte var villiga att åka tillbaka... Blir det inget idag så ser vi fram emot i morgon då det ska blåsa 7m, vi är redo att gata in en tredje gång i derbymötet Östling-Sylvan (fick två försök igår men båda blåstes av). Race management har meddelat oss att man kommer prioritera dubbla Round Robins (alla möter alla) och stryka kvarten först. Vi gillar läget och målbilden är glasklar.

Framåt, proaktiva, förbereda och positiva! 
Foppa, stark och klar!
Ni vet vad vi vill - Heja oss!
 

Läs hela inlägget »

Så avslutade vi Lysekil Women´s Match 2016. Äntligen högst upp på pallen.
 
Vilken vecka det blev. Storm, regn, kallt och alldeles underbart! Vad hände, varför vann vi och vad tar vi med oss. Tänkte jag skulle försöka beskriva veckan både för mig själv och för er.
 
Som traditionen bjuder (sedan förra året) så checkade vi in i Von Brömsens fina hus precis vid Havetshus och banområdet. Detta året med en tydligare plan av att hålla våran bubbla intakt. Lysekil Womens Match är underbart på många sätt men det är också den tävlingen vi blir mest splittrade och flest folk drar i oss. Åker vi till en annan del av världen är det vi i vårt lilla team i vått och torrt, mindre folk runt om, mindre press och färre happenings. Vi älskar Lysekil just på grund av allt som händer och att vi får vara stjärnor =) för en vecka. Men just i år bestämde vi ändå för att hålla våra dörrar mer stängda än innan. Att vara lite mer bara vi och låta oss fokusera på prestationen på vattnet och inte sväva iväg med allt skoj som händer runt omkring.
 
Grundomgången, allt från storm och väntan till superföre med sol och mellanvindar. Vi seglade bra. Inte felfritt men det flöt ändå på. Vi hade kul! Sista racen i grundomgången blir alltid svårare. Man går från att ha mött alla lägre rankade team till att möta toppen. Vi hade inte vår bästa eftermiddag och tappade mot både Camilla och Stephanie. Slutade på 7 poäng och halkade till 4e plats i en tie med Lotte och Stephanie. Camilla i ledning och med möjlighet att välja motståndare framigenom tävlingen. Lite småsura på våra misstag men ändå fokuserade på att det är nu i kvarten det börjar på riktigt.
 
Fokus på oss
En stor skillnad i år var självvalt och det var hur vi 100% fokuserade på oss själva. Vi ägnade inte en sekund till att bry oss om de andra, vem som segla bra, oj dom slog det teamet och sånt… Allt fokus låg inåt på oss. Vad kan jag göra, hur ska vi ha det, hur ska vi lösa våra situationer och vår utmaning. Det var på riktigt inte viktigt vem vi mötte. Här har vi hittat en styrka. Vi ödslade inte en sekund på de andra.
 
Kvart och semi
Nu började vi dansa. Vi kallar det så när allt flyter och vi gör allt ombord som en enhet. Alla samarbeten sitter, det känns enkelt. Flow. Vi seglade snabbt och rätt. Varenda match man kör är egentligen lika svår att vinna men ibland går tiden bara så är man före, gör ett bra val och drar ifrån lite till. Så kändes det hela vägen fram till finalen. Vi vet hur vi ska trimma DS båten i hårdvind och vi gick svinfort. Skulle kunna kännas för bra för att vara sant men vi fokuserade hela tiden inåt, vad gör vi, vart ska vi och vi gör det ihop så vi blev aldrig nöjda trots kross och 3-0 i både kvart och semi.
 
Finalen
Samma känsla i finalen. Vi vann första racet med en halv läns. Båtbyte och reducerat schema till först till 2 poäng på grund av tidsbrist. Race två, direkt efter start, kändes annorlunda. Ingen kanonstart men ändå tajt, men inte någon go känsla i båten fartmässigt. Kämpade som dårar för att hålla jämt med amerikanskorna. Jämt race men dom vann. Ett race kvar. Jobbigt att erkänna att båten är seg, men det är den. Okej vi behöver ta starten och plocka fram allt vi har. Fortsätter jobba på båtfarten. Jämn match men tappar på lite skitsaker som kommer i och med stressen över båtfarten. Rundar precis bakom amerikanskorna vid bottenmärket efter en superfin läns. Bättre fart runt märket men i stressen så hamnar vi precis i lä i stället för bakom så vi kan slå… Tappar meter. Fasen, lugn och ro, fokusera på rätt saker nu. Vi ligger efter vid andra kryssmärket, lite väl långt efter. Fasen det är inte sant. Nä det är inte sant, hon ska inte få komma och ta vår vinst. Börjar lova, hon blir stressad och går med upp. Vi täcker henne något och lägger en perfekt gipp, hon gippar med i skitvinden, gött tjänar några meter. Fortsätter skita dom för styrbord och innan vi glider för långt fram och fastnar ovanför henne så gippar vi igen. Vi gillar högern in mot land. Hon kan inte gå med, kommer inte ihåg om hon gjorde det ändå och sedan gick tillbaka igen eller gick på. Vi hade nu knaprat in mer. Puffen kommer på vår sida och hon går mot andra hållet. Gött detta känns bra, det är fördel på linjen vid vår sida också. När det är 6-7 båtlängder kvar vet jag att vi har det. Vi låg framför, såg det tydligt. Började bubbla i hela magen. Shit va sjukt, vi kommer vinna! Sedan går tiden långsamt, står typ still. Herregud varför kommer aldrig flaggan, shit nu är hon också nära linjen. Fasen det här blir photo finish ändå…. Vi är blå. Kom igen blå flaggan! YEEEEEESSSSSSS!!!!!!!!!! Blir tom och helt överlycklig. Tittar på berget! Finally – YES!
 
Ett mål vi haft så länge är äntligen uppnått. På torsdag ses vi och går igenom alla goa bitar vi vill ha med oss när vi åker på VM. Tror det kommer handla om fokus på vårt, glädje, slappna av och segla lekfullt. Teamarbete är vår stora styrka och jag är så tacksam över att få analysera ihop med 6 riktigt grymma idrottstjejer. Längtar efter att sitta på planet till Chicago och läsa vår gemensamma sammanfattning och boosta självförtroendet med all pepp som vi ger varandra. Tillsammans vinner vi igen!
 
/Anna

Foto: Mats Lindgren

Foto: Mats Lindgren

Läs hela inlägget »

Efter en lång förssäsong med mycket segling men i "fel" typ av segelbåt (M32 istället för kölbåt) var det dags för oss att testa formen i damernas match racing tour när första deltävlingen gick av stapeln i Helsingfors, Finland i slutet av juni. Trots att det lätt kan infinna sig en viss osäkerhet när man inte fått träna manövrar och teknik som vanligt så kände vi oss ändå på något sätt lugna och mentalt förberedda när det äntligen var upp till bevis och se om vår nya strategi för att hitta ny motivation och utmaning har utvecklat oss som seglare. 

Och visst hade det funkat! Efter en ganska vecka med lätta vindar och mycket uppskjutna race stod vi som segrare i damernas första tour tävling 2016! Så skönt att få börja säsongen med en bra regatta och bra poäng :-) 

Nästa tävling går av stapeln i våra "hemmavatten" och hemmabåt DS:en när det är dags för Lysekil Women's Match under andra veckan i augusti. Enligt oss är det den absolut roligaste veckan på året och i år har vi siktat in oss mer på att prestera hela vägen fram till finalen än någonsin. Hoppas att vi får se er där på klipporna!!

Läs hela inlägget »

Snart är det dags för oss att testa M32 i tighta fighter mot några av de bästa i världen! Imorgon startar M32 Serien i Göteborgs hamn som vi deltar i. Det blir vår första serietävling och eftersom serien inte är ett matchracing event utan "vanlig" fleetrace är det inte  bara en båt på linjen utan åtta stycken. 
Det är helt klart med skräckblandad förtjusning som vi deltar i detta eventet! Så just nu består uppladdningen består av mycket pirr i magen...:-) Har du möjlighet, så kom och heja på oss från Race village, Lindholmen! Mycket spänning utlovas!

Läs hela inlägget »

Man kan lätt säga att vi blivit sålda på M32:an :-) Inte för att vi tycker att vår "vanliga" segling blivit tråkig utan snarare att det blivit en helt ny dimension av utmaning i M32:an. Vi är i underläge rent fysiskt vilket vi näst intill alltid blir påminda om, men i M32an får vi även kämpa med explosiviteten, tänka nytt när det kommer till matchracing spelet och den har dessutom gett oss möjligheten att få segla med några av världens bästa seglare på killsidan. Så snacka om utmaning och utveckling!

Helt plötsligt har vår goa och mysiga stämning bytts ut till adrenalinstina skrik, kommandon och lite mer aggressiva toner än vi är vana vid. Låter kanske inte riktigt som vi, men vi gillar det! Nåja för det mesta... :-) Vår utvecklingskurva i både M32:an och allmänt i matchracing och segling är i varje fall brantare än någonsin och våra hjärnor går på högvarv. Tänk att det finns så mycket inspiration att hämta bara man vågar glänta på dörren!

Nu senast i Newport seglade vi med US One rorsmannen och amerikanen Taylor Canfield. En tuff men skojig upplevelse! Men tack vare honom och hans kommandon började vi få koll på hur vi skall tänka med starterna, hur mycket för långsamma vi är när vi vinshar, hur vi skall titta på banan, hur vi tar straffen smartast och hur vi snabbast får in storseglet i upprundningen och en hel drös annat. Så summan är att M32:an helt enkelt öppnat upp en ny plattform och möjlighet för oss att komma i kontakt med och få segla med bättre seglare än oss själva. Det är lätt att fastna i gamla spår och missta skillnaden på träningstimmar på vattnet och verklig utveckling. Vi är glada och stolta över att vi vågade hoppa trots att det var många som i början inte trodde på oss. Vår resa mot bättre och mer fulländade seglare har bara börjat!

Läs hela inlägget »

Snacka om att vi blivit taggade på att lära nytt och mer efter vår M32-vecka på Lanzarote! Så eftersom värmen och seglingsbart väder fortfarande lyser med sin frånvaro i mars månad i Sverige var det inget supersvårt beslut att ta när vi blev inbjudna till två kvalseglingar på Bermuda. Vi drar dit!

Bermuda visade sig bjuda på fantastisk segling mot duktiga motståndare och ett spännande besök på Oracle Americas Cup bas. Allt lika spännande och kul! I vilket fall som helst så fick vi seglat två kvaltävlingar med ganska varierande reslutat men med en brant uppförsgående utvecklingskurva. Det är tungt, svettigt, flåsigt och stressigt men vi älskar det! Och även fast vi inte når toppreseultat i M32an än, är vi helt övertygade om att det utvecklar oss som seglare. För oss har det blivit tydligare och tydligare under vintern som gått att vi behöver mer och ny inspiration för att fortsätta utvecklas och det får vi definitivt här. VI vill utvecklas till ett komplett seglingsteam som dessutom vågar flytta gränser för tjejernas segling. Ingen blir gladare än vi om vi kan få fler coola tjejer som hakar på!

På Bermuda fick vi även för första gången möta det (utöver oss) enda tjejteamet som är licensierade i M32an. Sally Barkow med team har vi seglat mot många gånger i "den vanliga match racing världen" och att se dem prestera på topp om och om igen mot alla duktiga killar var otroligt inspirerande!

Efter en riktigt härlig och lyxig vecka på exotiska bermuda åkte vi hem med en riktigt go känsla i magen. Ge oss lite fler timmar i båten så kommer vi kunna vara med och slåss på riktigt! :-) 

Läs hela inlägget »

Efter att det blev känt att M32 producenten Aston Harald köper herrarnas världstour i matchracing har vi lurat på en möjlighet att få testsegla M32an, som vi måste erkänna känns grymt mycket coolare än tjejernas tyngre kölbåtar. Sagt och gjort! I slutet av förra sommaren fick vi chansen att testa båten tillsammans med M2 veteranen Mattias Rahm. Ett minst sagt hårt och svettigt pass för alla utan rorsman Anna! :-) Men vi blev fast! Och sedan dess har tanken på att få vara med i utvecklingen av katamaran match racingen gnagt i våra huvuden och i vintras tog vi beslutet att kör vi inte nu så går tåget. Så under första veckan i januari flög vi ner till Lanzarote för att ta vår licens. Det blev en vecka med allt från lugna vatten till hårdare vindar och så pass mycket adrenalin och skräckblandad förtjusning att vi myntade uttrycket "vi skrattar och vi dör ihop!" :-)

M32an är en extremt fysisk båt som ställer höga krav på allt från kondition, styrka, smidighet och snabbhet. Som tjejer besitter vi inte alltid alla av dessa egenskaper men sån tur är så kan vi tjejer vara en extra man ombord vilket är avgörande för att vi skall kunna segla den ihop som ett team och samtidigt vara konkurrenskraftiga mot de starkare killarna. Vi är även ett väldigt samspelt gäng som gör att vi många gånger kan kompensera att vi har lite mindre muskelstyrka med bättre tajming i manövrarna och rätt vägval på banan. Ge oss bara lite tid! 

Efter en oförglömlig vecka med pumpande adrenalin och pulsådror är vi definitivt fast och ser fram emot att köra mer i M32an! Licensen är i varje fall vår!

Läs hela inlägget »

2016

Team Anna med Anna Östling, Annie Wennergren och Linnéa Wennergren vann VM GULD  i Sheboygan, USA efter att de vände 1-2 till 3-2 mot Frankrike. 

Fullständig rapport kommer men innan dess njut av Världsmästarbilder! 

Tusen tack för alla grattis och support under och efter GULDET!!!!!!!!

Läs hela inlägget »

Vi är på plats i Sheboygan, 2 timmar norr om Chicago. Superredo för att segla årets Världsmästerskap men också superproffs på att vänta på land. Tydligen rörde gigantiska Lake Michigan om sig själv förra veckan efter att det blåst flera dagar i en viss riktigt så allt kallvatten kom upp till ytan. Så nu känns det som en spökstad med tung dimma över sjön och för oss betyder det inga race. 

Alla teamen går av och an på hamnplan och vi vill ju så klart komma igång. Och på ett sätt har tävlingen redan börjat. Det är en mentaluppladdning som sker nu. Det går inte att vara "på" i onödan och balansen mellan att vara av och inte komma ur våran bubbla är inte helt lätt. Men vi lyckas genom att bestämma oss för att vi lyckas. Vi vet att vi gillar läget lite bättre än alla andra nämligen =) Så Gococo kontoret har idag en filial här i USA, boxen med Sex and the City som fick åka med i bagaget kommer spela en betydande roll i eftermiddag och våra mentalaträningsprogram är viktigare än någonsin. Annars vad kan man göra här i Sheboygan, vi kan fråga Fancluben som var med oss för 2 år sedan men som inte var villiga att åka tillbaka... Blir det inget idag så ser vi fram emot i morgon då det ska blåsa 7m, vi är redo att gata in en tredje gång i derbymötet Östling-Sylvan (fick två försök igår men båda blåstes av). Race management har meddelat oss att man kommer prioritera dubbla Round Robins (alla möter alla) och stryka kvarten först. Vi gillar läget och målbilden är glasklar.

Framåt, proaktiva, förbereda och positiva! 
Foppa, stark och klar!
Ni vet vad vi vill - Heja oss!
 

Läs hela inlägget »

Så avslutade vi Lysekil Women´s Match 2016. Äntligen högst upp på pallen.
 
Vilken vecka det blev. Storm, regn, kallt och alldeles underbart! Vad hände, varför vann vi och vad tar vi med oss. Tänkte jag skulle försöka beskriva veckan både för mig själv och för er.
 
Som traditionen bjuder (sedan förra året) så checkade vi in i Von Brömsens fina hus precis vid Havetshus och banområdet. Detta året med en tydligare plan av att hålla våran bubbla intakt. Lysekil Womens Match är underbart på många sätt men det är också den tävlingen vi blir mest splittrade och flest folk drar i oss. Åker vi till en annan del av världen är det vi i vårt lilla team i vått och torrt, mindre folk runt om, mindre press och färre happenings. Vi älskar Lysekil just på grund av allt som händer och att vi får vara stjärnor =) för en vecka. Men just i år bestämde vi ändå för att hålla våra dörrar mer stängda än innan. Att vara lite mer bara vi och låta oss fokusera på prestationen på vattnet och inte sväva iväg med allt skoj som händer runt omkring.
 
Grundomgången, allt från storm och väntan till superföre med sol och mellanvindar. Vi seglade bra. Inte felfritt men det flöt ändå på. Vi hade kul! Sista racen i grundomgången blir alltid svårare. Man går från att ha mött alla lägre rankade team till att möta toppen. Vi hade inte vår bästa eftermiddag och tappade mot både Camilla och Stephanie. Slutade på 7 poäng och halkade till 4e plats i en tie med Lotte och Stephanie. Camilla i ledning och med möjlighet att välja motståndare framigenom tävlingen. Lite småsura på våra misstag men ändå fokuserade på att det är nu i kvarten det börjar på riktigt.
 
Fokus på oss
En stor skillnad i år var självvalt och det var hur vi 100% fokuserade på oss själva. Vi ägnade inte en sekund till att bry oss om de andra, vem som segla bra, oj dom slog det teamet och sånt… Allt fokus låg inåt på oss. Vad kan jag göra, hur ska vi ha det, hur ska vi lösa våra situationer och vår utmaning. Det var på riktigt inte viktigt vem vi mötte. Här har vi hittat en styrka. Vi ödslade inte en sekund på de andra.
 
Kvart och semi
Nu började vi dansa. Vi kallar det så när allt flyter och vi gör allt ombord som en enhet. Alla samarbeten sitter, det känns enkelt. Flow. Vi seglade snabbt och rätt. Varenda match man kör är egentligen lika svår att vinna men ibland går tiden bara så är man före, gör ett bra val och drar ifrån lite till. Så kändes det hela vägen fram till finalen. Vi vet hur vi ska trimma DS båten i hårdvind och vi gick svinfort. Skulle kunna kännas för bra för att vara sant men vi fokuserade hela tiden inåt, vad gör vi, vart ska vi och vi gör det ihop så vi blev aldrig nöjda trots kross och 3-0 i både kvart och semi.
 
Finalen
Samma känsla i finalen. Vi vann första racet med en halv läns. Båtbyte och reducerat schema till först till 2 poäng på grund av tidsbrist. Race två, direkt efter start, kändes annorlunda. Ingen kanonstart men ändå tajt, men inte någon go känsla i båten fartmässigt. Kämpade som dårar för att hålla jämt med amerikanskorna. Jämt race men dom vann. Ett race kvar. Jobbigt att erkänna att båten är seg, men det är den. Okej vi behöver ta starten och plocka fram allt vi har. Fortsätter jobba på båtfarten. Jämn match men tappar på lite skitsaker som kommer i och med stressen över båtfarten. Rundar precis bakom amerikanskorna vid bottenmärket efter en superfin läns. Bättre fart runt märket men i stressen så hamnar vi precis i lä i stället för bakom så vi kan slå… Tappar meter. Fasen, lugn och ro, fokusera på rätt saker nu. Vi ligger efter vid andra kryssmärket, lite väl långt efter. Fasen det är inte sant. Nä det är inte sant, hon ska inte få komma och ta vår vinst. Börjar lova, hon blir stressad och går med upp. Vi täcker henne något och lägger en perfekt gipp, hon gippar med i skitvinden, gött tjänar några meter. Fortsätter skita dom för styrbord och innan vi glider för långt fram och fastnar ovanför henne så gippar vi igen. Vi gillar högern in mot land. Hon kan inte gå med, kommer inte ihåg om hon gjorde det ändå och sedan gick tillbaka igen eller gick på. Vi hade nu knaprat in mer. Puffen kommer på vår sida och hon går mot andra hållet. Gött detta känns bra, det är fördel på linjen vid vår sida också. När det är 6-7 båtlängder kvar vet jag att vi har det. Vi låg framför, såg det tydligt. Började bubbla i hela magen. Shit va sjukt, vi kommer vinna! Sedan går tiden långsamt, står typ still. Herregud varför kommer aldrig flaggan, shit nu är hon också nära linjen. Fasen det här blir photo finish ändå…. Vi är blå. Kom igen blå flaggan! YEEEEEESSSSSSS!!!!!!!!!! Blir tom och helt överlycklig. Tittar på berget! Finally – YES!
 
Ett mål vi haft så länge är äntligen uppnått. På torsdag ses vi och går igenom alla goa bitar vi vill ha med oss när vi åker på VM. Tror det kommer handla om fokus på vårt, glädje, slappna av och segla lekfullt. Teamarbete är vår stora styrka och jag är så tacksam över att få analysera ihop med 6 riktigt grymma idrottstjejer. Längtar efter att sitta på planet till Chicago och läsa vår gemensamma sammanfattning och boosta självförtroendet med all pepp som vi ger varandra. Tillsammans vinner vi igen!
 
/Anna

Foto: Mats Lindgren

Foto: Mats Lindgren

Läs hela inlägget »

Efter en lång förssäsong med mycket segling men i "fel" typ av segelbåt (M32 istället för kölbåt) var det dags för oss att testa formen i damernas match racing tour när första deltävlingen gick av stapeln i Helsingfors, Finland i slutet av juni. Trots att det lätt kan infinna sig en viss osäkerhet när man inte fått träna manövrar och teknik som vanligt så kände vi oss ändå på något sätt lugna och mentalt förberedda när det äntligen var upp till bevis och se om vår nya strategi för att hitta ny motivation och utmaning har utvecklat oss som seglare. 

Och visst hade det funkat! Efter en ganska vecka med lätta vindar och mycket uppskjutna race stod vi som segrare i damernas första tour tävling 2016! Så skönt att få börja säsongen med en bra regatta och bra poäng :-) 

Nästa tävling går av stapeln i våra "hemmavatten" och hemmabåt DS:en när det är dags för Lysekil Women's Match under andra veckan i augusti. Enligt oss är det den absolut roligaste veckan på året och i år har vi siktat in oss mer på att prestera hela vägen fram till finalen än någonsin. Hoppas att vi får se er där på klipporna!!

Läs hela inlägget »

Snart är det dags för oss att testa M32 i tighta fighter mot några av de bästa i världen! Imorgon startar M32 Serien i Göteborgs hamn som vi deltar i. Det blir vår första serietävling och eftersom serien inte är ett matchracing event utan "vanlig" fleetrace är det inte  bara en båt på linjen utan åtta stycken. 
Det är helt klart med skräckblandad förtjusning som vi deltar i detta eventet! Så just nu består uppladdningen består av mycket pirr i magen...:-) Har du möjlighet, så kom och heja på oss från Race village, Lindholmen! Mycket spänning utlovas!

Läs hela inlägget »

Man kan lätt säga att vi blivit sålda på M32:an :-) Inte för att vi tycker att vår "vanliga" segling blivit tråkig utan snarare att det blivit en helt ny dimension av utmaning i M32:an. Vi är i underläge rent fysiskt vilket vi näst intill alltid blir påminda om, men i M32an får vi även kämpa med explosiviteten, tänka nytt när det kommer till matchracing spelet och den har dessutom gett oss möjligheten att få segla med några av världens bästa seglare på killsidan. Så snacka om utmaning och utveckling!

Helt plötsligt har vår goa och mysiga stämning bytts ut till adrenalinstina skrik, kommandon och lite mer aggressiva toner än vi är vana vid. Låter kanske inte riktigt som vi, men vi gillar det! Nåja för det mesta... :-) Vår utvecklingskurva i både M32:an och allmänt i matchracing och segling är i varje fall brantare än någonsin och våra hjärnor går på högvarv. Tänk att det finns så mycket inspiration att hämta bara man vågar glänta på dörren!

Nu senast i Newport seglade vi med US One rorsmannen och amerikanen Taylor Canfield. En tuff men skojig upplevelse! Men tack vare honom och hans kommandon började vi få koll på hur vi skall tänka med starterna, hur mycket för långsamma vi är när vi vinshar, hur vi skall titta på banan, hur vi tar straffen smartast och hur vi snabbast får in storseglet i upprundningen och en hel drös annat. Så summan är att M32:an helt enkelt öppnat upp en ny plattform och möjlighet för oss att komma i kontakt med och få segla med bättre seglare än oss själva. Det är lätt att fastna i gamla spår och missta skillnaden på träningstimmar på vattnet och verklig utveckling. Vi är glada och stolta över att vi vågade hoppa trots att det var många som i början inte trodde på oss. Vår resa mot bättre och mer fulländade seglare har bara börjat!

Läs hela inlägget »

Snacka om att vi blivit taggade på att lära nytt och mer efter vår M32-vecka på Lanzarote! Så eftersom värmen och seglingsbart väder fortfarande lyser med sin frånvaro i mars månad i Sverige var det inget supersvårt beslut att ta när vi blev inbjudna till två kvalseglingar på Bermuda. Vi drar dit!

Bermuda visade sig bjuda på fantastisk segling mot duktiga motståndare och ett spännande besök på Oracle Americas Cup bas. Allt lika spännande och kul! I vilket fall som helst så fick vi seglat två kvaltävlingar med ganska varierande reslutat men med en brant uppförsgående utvecklingskurva. Det är tungt, svettigt, flåsigt och stressigt men vi älskar det! Och även fast vi inte når toppreseultat i M32an än, är vi helt övertygade om att det utvecklar oss som seglare. För oss har det blivit tydligare och tydligare under vintern som gått att vi behöver mer och ny inspiration för att fortsätta utvecklas och det får vi definitivt här. VI vill utvecklas till ett komplett seglingsteam som dessutom vågar flytta gränser för tjejernas segling. Ingen blir gladare än vi om vi kan få fler coola tjejer som hakar på!

På Bermuda fick vi även för första gången möta det (utöver oss) enda tjejteamet som är licensierade i M32an. Sally Barkow med team har vi seglat mot många gånger i "den vanliga match racing världen" och att se dem prestera på topp om och om igen mot alla duktiga killar var otroligt inspirerande!

Efter en riktigt härlig och lyxig vecka på exotiska bermuda åkte vi hem med en riktigt go känsla i magen. Ge oss lite fler timmar i båten så kommer vi kunna vara med och slåss på riktigt! :-) 

Läs hela inlägget »

Efter att det blev känt att M32 producenten Aston Harald köper herrarnas världstour i matchracing har vi lurat på en möjlighet att få testsegla M32an, som vi måste erkänna känns grymt mycket coolare än tjejernas tyngre kölbåtar. Sagt och gjort! I slutet av förra sommaren fick vi chansen att testa båten tillsammans med M2 veteranen Mattias Rahm. Ett minst sagt hårt och svettigt pass för alla utan rorsman Anna! :-) Men vi blev fast! Och sedan dess har tanken på att få vara med i utvecklingen av katamaran match racingen gnagt i våra huvuden och i vintras tog vi beslutet att kör vi inte nu så går tåget. Så under första veckan i januari flög vi ner till Lanzarote för att ta vår licens. Det blev en vecka med allt från lugna vatten till hårdare vindar och så pass mycket adrenalin och skräckblandad förtjusning att vi myntade uttrycket "vi skrattar och vi dör ihop!" :-)

M32an är en extremt fysisk båt som ställer höga krav på allt från kondition, styrka, smidighet och snabbhet. Som tjejer besitter vi inte alltid alla av dessa egenskaper men sån tur är så kan vi tjejer vara en extra man ombord vilket är avgörande för att vi skall kunna segla den ihop som ett team och samtidigt vara konkurrenskraftiga mot de starkare killarna. Vi är även ett väldigt samspelt gäng som gör att vi många gånger kan kompensera att vi har lite mindre muskelstyrka med bättre tajming i manövrarna och rätt vägval på banan. Ge oss bara lite tid! 

Efter en oförglömlig vecka med pumpande adrenalin och pulsådror är vi definitivt fast och ser fram emot att köra mer i M32an! Licensen är i varje fall vår!

Läs hela inlägget »