loading...

2017 > 07

Nu är det lite mer än en månad sedan vi seglade VM i Helsingfors Finland. Det har varit en månad många reflektioner, funderingar och tid för mental återhämtning. 

Vi kom till Finland väl förberedda och riktigt taggade på att ta oss an utmaningen att nå pallen och så klart var målet inställt på guldet även i år. Som alltid är motståndet i toppen riktigt tufft och tight så det finns aldrig några garantier utan det gäller att ta match för match och meter för meter. För att nå pallen och guldet gäller det att allt klaffar på det där magiska viset som vi brukar kalla för dans. När vi dansar då är vi livsfarliga!! För att uppnå det tillståndet jobbar vi alla inom teamet på lite olika sätt men gemensamt är att vi alla tar eget ansvar för hur vi laddar, peppar och förbereder oss mentalt och fysiskt inför varje ny dag. Anna och Linnéa börjar tex alltid tävlingsmorgnarna (oavsett om det är VM eller annan serietävling) med 15 min mental pepp från ett program vi jobbat med under en längre tid. Därefter 15 min löpning/rörlighet/yoga/stretch för att känna in kroppen och få fart i allt. En go känsla! 

Känslan i båten kändes helt klart bra. Vi hade kanske lite känslan av att vi hade svårt att hitta rätt i trimmet för att få höjden att kunna utmana riktigt i tighta sistuationer men ändå inget som påverkade oss alltför mycket. Vår stora utmaning visade sig istället vara att läsa banområdet. Det blev en vecka med många skift, puffar, vrid och svårtydda vindar. Mycket hände bara de sista minutrarna innan start så det gällde verkligen att vara klar i tanken och försöka se ur det första trycket låg direkt efter start. Vi kämpade med detta in i det sista. Det var inte lätt helt enkelt!  

Utan allt för mycket spänning så tog vi oss i varje fall till kvartsfinalen utan några större fadäser och vi kände oss ändå som ett starkt team, och som trots svårigheterna att alltid hitta rätt på kryssarna ändå krossade motståndet på länsarna. En väldigt skön känsla att  vi har sådan trygghet i hur vi lägger upp vår taktik och spinnakersegling på länsen och att det mestadels alltid går vägen :-) Väl i kvarten fick den ledande besättningen, brittiskan McGregor välja motstånd, och till vår förvåning valde hon oss. Utan att lägga allt för mycket tankevärksamhet på varför just vi blev valda då vi låg på andra plats och det fanns i våra ögon svagare team i kvarten så gick vi in med inställningen att hon skulle övervinnas och att vi skulle fram. Det blev utan tveckan regattans mest utmanande race med extremt många situationer och riktigt häftig match racing med kollisioner, brouchande båtar, straff och spännande slag- och gippdueller. Ingen av oss hade tänkt att ge sig! Men dessvärre fick vi tillslut erkänna oss besegrade. Det var med små marginaler men sådana är spelets regler och det fanns inget vi kunde göra. Man vinner eller man förlorar i match racing. Det finns inget mellanting. 

Känslan i båten efter detta var total tomhet. De tuffa matcherna hade fullständigt tömt oss på alla energi och sorgen över att se guldchansen försvinna var tuff. Det är svårt att nu i efterhand förstå vad som på riktigt hände för det är så olikt vårt mentalt starka team men luften och kraften gick ur. Hur mycket vi än försökte så hittade vi inte tillbaka och det mesta i vårt vägval gick fel när vi sen gick vidare in i matchen om bronset. Vi hade helt enkelt slutat dansa. Vi kämpade på men det var på något sätt bara motgång! Vi slutade på en riktigt mentalt jobbig 4e plats. Egentligen inget att skämmas över.  4a i världen!! Men det beror förstås på vilka förväntningar man går in med och vi hade helt klart högre. Men, men... Det var mycket känslor och för att vara helt ärliga bröt vi ihop på riktigt denna gången och även nu med distans så har det varit svårt att förstå vad som verkligen hände. Men inga motgångar som inte för något gott med sig! Många lärdommar tar vi med oss och ett jäkla revansch sug nu när Lysekil Womens Match närmar sig om bara några dagar! Vi kommer tillbaka. Var så säkra! För vi ger oss ALDRIG!!!

Läs hela inlägget »

2017 > 07

Nu är det lite mer än en månad sedan vi seglade VM i Helsingfors Finland. Det har varit en månad många reflektioner, funderingar och tid för mental återhämtning. 

Vi kom till Finland väl förberedda och riktigt taggade på att ta oss an utmaningen att nå pallen och så klart var målet inställt på guldet även i år. Som alltid är motståndet i toppen riktigt tufft och tight så det finns aldrig några garantier utan det gäller att ta match för match och meter för meter. För att nå pallen och guldet gäller det att allt klaffar på det där magiska viset som vi brukar kalla för dans. När vi dansar då är vi livsfarliga!! För att uppnå det tillståndet jobbar vi alla inom teamet på lite olika sätt men gemensamt är att vi alla tar eget ansvar för hur vi laddar, peppar och förbereder oss mentalt och fysiskt inför varje ny dag. Anna och Linnéa börjar tex alltid tävlingsmorgnarna (oavsett om det är VM eller annan serietävling) med 15 min mental pepp från ett program vi jobbat med under en längre tid. Därefter 15 min löpning/rörlighet/yoga/stretch för att känna in kroppen och få fart i allt. En go känsla! 

Känslan i båten kändes helt klart bra. Vi hade kanske lite känslan av att vi hade svårt att hitta rätt i trimmet för att få höjden att kunna utmana riktigt i tighta sistuationer men ändå inget som påverkade oss alltför mycket. Vår stora utmaning visade sig istället vara att läsa banområdet. Det blev en vecka med många skift, puffar, vrid och svårtydda vindar. Mycket hände bara de sista minutrarna innan start så det gällde verkligen att vara klar i tanken och försöka se ur det första trycket låg direkt efter start. Vi kämpade med detta in i det sista. Det var inte lätt helt enkelt!  

Utan allt för mycket spänning så tog vi oss i varje fall till kvartsfinalen utan några större fadäser och vi kände oss ändå som ett starkt team, och som trots svårigheterna att alltid hitta rätt på kryssarna ändå krossade motståndet på länsarna. En väldigt skön känsla att  vi har sådan trygghet i hur vi lägger upp vår taktik och spinnakersegling på länsen och att det mestadels alltid går vägen :-) Väl i kvarten fick den ledande besättningen, brittiskan McGregor välja motstånd, och till vår förvåning valde hon oss. Utan att lägga allt för mycket tankevärksamhet på varför just vi blev valda då vi låg på andra plats och det fanns i våra ögon svagare team i kvarten så gick vi in med inställningen att hon skulle övervinnas och att vi skulle fram. Det blev utan tveckan regattans mest utmanande race med extremt många situationer och riktigt häftig match racing med kollisioner, brouchande båtar, straff och spännande slag- och gippdueller. Ingen av oss hade tänkt att ge sig! Men dessvärre fick vi tillslut erkänna oss besegrade. Det var med små marginaler men sådana är spelets regler och det fanns inget vi kunde göra. Man vinner eller man förlorar i match racing. Det finns inget mellanting. 

Känslan i båten efter detta var total tomhet. De tuffa matcherna hade fullständigt tömt oss på alla energi och sorgen över att se guldchansen försvinna var tuff. Det är svårt att nu i efterhand förstå vad som på riktigt hände för det är så olikt vårt mentalt starka team men luften och kraften gick ur. Hur mycket vi än försökte så hittade vi inte tillbaka och det mesta i vårt vägval gick fel när vi sen gick vidare in i matchen om bronset. Vi hade helt enkelt slutat dansa. Vi kämpade på men det var på något sätt bara motgång! Vi slutade på en riktigt mentalt jobbig 4e plats. Egentligen inget att skämmas över.  4a i världen!! Men det beror förstås på vilka förväntningar man går in med och vi hade helt klart högre. Men, men... Det var mycket känslor och för att vara helt ärliga bröt vi ihop på riktigt denna gången och även nu med distans så har det varit svårt att förstå vad som verkligen hände. Men inga motgångar som inte för något gott med sig! Många lärdommar tar vi med oss och ett jäkla revansch sug nu när Lysekil Womens Match närmar sig om bara några dagar! Vi kommer tillbaka. Var så säkra! För vi ger oss ALDRIG!!!

Läs hela inlägget »